Storöringen

Text: Per Persson
Foto: Fredric Backlund
Fiskeår: 2007

Indalsälven bjuder på ett varierat fiske - harr, sik, gädda och abborre har sina olika perioder och kan ge riktigt fina fångster. Dessutom finns den smått mytiska storöringen - den som de flesta bara hört talas om, men aldrig sett. Jag vet att den finns, jag har nämligen fått en. Och den var inte bara rolig att få - den smakade dessutom förträffligt!

Storöringen fångas
Gesunden är en stor, djup sjö. Den bildas av Indalsälven söder om Stugun och återgår till Indalsälven vid Krångede. Efter ett tips om vart den större öringen kan hittas gav vi oss, jag och Fredde Foto, ut på en fisketur på den väldiga sjön. Tipset gick ut på att man skall trolla sig från utloppet och upp längs den norra stranden.

Gesunden är som sagt djup, och ekolodet bekräftade detta. Vi höll oss på mellan 5 och 10 meters djup och var tidvis bara några meter från land - att det var så djupt så nära land var en liten överraskning. Vi hade tacklat med djupgående wobblers och snart kom första hugget - en liten abborre knappt längre än wobblern. Nästa hugg var mer rejält - en spännande drillning tills en gädda visade sig... inte riktigt vad vi tänkt oss.

Ytterligare en bit uppströms, och ett par småabborrar senare, tog det tvärstopp för mitt drag. Bromsen skrek och jag stannade båten - kändes som ett solklart bottennapp. Vi vände båten och styrde upp den mot bottennappet men, märkligt nog var det svårt att styra båten rätt - till slut trodde jag att det var en stock eller nåt annat bottenbråte som satt på. Vi hjälptes åt att manövrera båten närmare och pumpa in den förmodade stocken... som till slut ruskade på huvudet - det var ju ingen stock, det var ju en stor fisk! Mera pumpande och så fick vi se - det var en storöring som visade sig i ytan! Trots stor nervisitet, och avsaknad av håv som jag såklart hade glömt, gick landningen bra - äntligen var en av älvens storöringar överlistade.

Storöringen blir mat
Det beslutades att öringen skulle grillas enligt ett recept jag tidigare blivit tipsad om - långsamt grillad fiskfilé.

Man skall filéa fisken, men lämna kvar skinnet. Köttsidan kryddas enligt eget tycke och smak - själv använde jag, som så ofta, den fantastiskt goda och välbalanserade kryddblandningen Seafood & Fish från Santa Maria.

När filéerna är kryddade och klara ställs dessa åt sidan och det är dags att starta grillen - det krävs en klotgrill med lock för att tillaga denna anrättning. Jag eldar alltid grillen med ved - känns onödigt att köpa kol när man har andra resurser. Att elda grillen med ved har sina sidor - det tar klart längre tid innan man har glödbädden redo, och det kan vara lite trixigt att få bädden jämn. Håller man lite koll brukar det dock lösa sig.

När glöden är fin makas den över mot ena sidan då filéerna skall grillas på indirekt värme. För att ytterligare förhöja smaken lägger man på ett par enkvistar och en näve alspån på glöden. Därefter placeras filéerna på grillen med skinnsidan nedåt, på motsatt sida om glöden. Nu är det bara att lägga på locket och börja arbeta med de tillbehör man vill ha.

Exakt hur lång tid det tar innan fisken är klar beror lite på hur varm grillen är och hur stora fileerna är, men uppåt en timme kan det ta. Man får klämma lite på fileerna emellanåt - konsistensen känns rätt på något sätt när de precis är färdiga.

Förslag på lämpliga tillbehör är; pressad potatis, en lyxig kall sås gjord på gräddfil, kräftstjärtar och dill samt någon slags grönsak. Tillbehören går såklart att variera nästan i det oändliga - i stället för pressad potatis fungerar ris, som sås väljer man helt enkelt sin favoritfisksås och man serverar med de grönsaker man gillar bäst.

Man dricker såklart ett finare vitt till detta, och kanske till och med tar sig en liten nubbe till.

Öringen var fantastiskt rolig att få, intressant att tillaga och mycket god att förtära - en fisk som alltså förgyllde vardagen mer än en gång!