Boktips

Fisketips

Artiklar

Harran och Räven informerar - harrtrolling i Harrträsk

Text: Per Persson & Arne Wahlström
Foto: Fredric Backlund

Harrtrolling med trekast ger generellt bra utdelning i Stora Harrträsket. Normalt är det en smal sak att bärga middagsharren och när förhållandena är de rätta finns också goda chanser till kontakter med gravharr eller storharr. Men hur ska man mer exakt göra för att få sina harrar? - frågorna ställs direkt till Harran och Räven!

Intervjuare: När är fisket bäst i Harrträsket?
Räven: Vår erfarenhet är begränsad till sommarfisket, så i princip gäller våra råd från midsommar och till senare delen av augusti. Generellt kan man säga att fisket alltid är relativt bra men att det är gynnsamt om temperaturen i vattnet inte är för hög. Efter tre veckors högtryck kan det vara trögare fiske, men normalt fungerar det bra under hela sommarperioden.
Harran: En annan fråga är vilken tid på dygnet som är bäst, Vår erfarenhet är att eftermiddagarna till tidig kväll, kanske kl. 14.30 till 19.00. Om vinden håller i sig längre in på kvällen kan det vara bra senare också men ofta blir det alldeles för lugnt. Det ska erkännas att vi inte fiskat så mycket vid gryningen, någon gång måste man ju sova också och vi har valt att behålla en något sånär normal dygnsrytm. Men jag tror inte att gryningen har så mycket att erbjuda eftersom det normalt är vindstilla då.

Intervjuare: Just det, vädret ja - kan ni utveckla det närmare?
Harran: I vanliga fall när man som flugfiskare kommer till en sjö längtar man efter kvällen då sjön blir stilla. Så var det för oss i början också. Om man skall fiska torrfluga från land är det också bäst när vinden lagt sig, men det kan aldrig mäta sig med fiske från båt. Och när man åker båt stör man fisken om vattenytan är spegelblank. Därför är det viktigt att det blåser och det får gärna friska i lite. Mulet väder med regninslag tycks bidra till att båten inte stör fisken. Däremot hjälper inte det mulna vädret om det är vindstilla. Är det bra vind fungerar också klart väder hyfsat eftersom vågorna är viktigare än ljuset.
Räven: Sammanfattningsvis kan man alltså säga att vi har en skala där grått väder med bra vind är bäst och klart vindstilla väder är sämst. Vi ser ibland att gäster stannar i stugorna när sjön bjuder de bästa förhållandena, och då går de miste om mycket fin harr.

Intervjuare: Hur bedriver man bäst sitt fiske?
Räven: Vi ägnar oss nästan uteslutande åt trolling med flugkast. Små spinnare kan också fungera utmärkt och bör prövas, men flugkastet ger över tiden bättre utdelning. Du måste inte ha ett ekolod men det förbättrar chanserna avsevärt. Vi har upptäckt att fisket nästan alltid är bäst på 2,5 till 4,5 meters djup. Allra bäst brukar 4-meterskurvan vara. När djupet understiger 2 meter eller överstiger 5,5 meter är det ovanligt med bra fiske. Undantaget är mindre djupgropar som kan hålla fin harr även om djupet överstiger 5,5 meter, men 4-meterskurvan är kritisk.
Harran: Betydelsen av lodet är uppenbar då det är lätt att låta sig luras när man försöker gissa djupet med utgångspunkt från omgivningarna. Vi har ofta sett folk kasta torrfluga utanför Fånstenarna, där man kan förledas att tro att djupet är lämpligt för torrfluga eftersom man ser stenskravel. Men utanför stenarna går en skarp djupbrant från 3 till 11 meter där det är som djupast, och på det djupet blir det ingen harr. Märkligt nog har vi inte lyckats hitta fisk i den här djupbranten, möjligen blir det helt enkelt för djupt för att den skall vara intressant för harren.

Intervjuare: Men om man nu inte vill skaffa ett lod, hur hittar man då de bästa platserna?
Harran igen: De områden som vi har rekommenderat i tidigare artiklar, främst Östes och Sjujävla uppfyller alla kraven på fiskeplatsen. Djupet är det rätta och koncentrationen av harr är större där än i andra delar av sjön. Vi tillbringar 80 procent av fisketiden på dessa avsnitt. Övriga 20 procent är till för att hitta nya områden. Man får aldrig sluta att söka efter nya platser, men vi har inte hittat något ställe som på allvar konkurrerar med dessa två områden. Ni finner en karta med de intressanta platserna markerade här.
Räven: Tidigare körde vi ofta en ellips runt öarna utanför Siken (stugan). Det gör vi mest för "old times sake" numera. Visserligen är djupet rätt ok och man kan få några harrar, men det kan inte jämföras med Östes eller Sjujävla.
Harran: Fast årets riktiga jättehugg - vi tappade fisken - fick vi på ett nytt ställe. Men det hände egentligen inte mycket mer på den platsen så vi vill inte lämna någon rekommendation. Det kan mycket väl röra sig om ett slumphugg. Vi får se med tiden, det var en intressant djupgrop på platsen där den högg. Stor var den i alla fall.
Räven: Ett annat intressant område är givetvis utanför sundet. Där kan det vara bra fiske men det är lite lurigt att fiska utan lod. Glider man bara några meter för långt ut mot ön är det plötsligt 8 -10 meter djupt och inte en harr i närheten. Branten är rätt skarp och det djupa området stort så det är lätt att hamna i ingenmansland. ABSOLUT VIKTIGAST är att ta landmärken på huggplatserna så att man hittar tillbaks. Platser som har givit fisk gör det om och om igen. Det är roddaren eller motorförarens uppgift att ta landmärkena.

Intervjuare: Hur går trollingen till?
Harran: Först och främst ska man vara två i båten så att man kan dela upp sysslorna. En båt med två fiskare får betydligt mer fisk än två båtar med en fiskare i varje även om det blir lika många spön. Skälet är att det inte går att göra vettiga mothugg om man ska ro samtidigt. Har man en motor går det bra att vara ensam eftersom ena handen är fri.
Räven: Sedan måste man släppa på det här med "mitt" och "ditt" och radera ut frågan om vem som fick vilken fisk. Nästan alla fiskare tävlar lite med varandra, men i trollingsammanhang leder det till sämre resultat. Trolling är ett lagarbete där bådas insatser är lika viktiga och det gäller att förädla metoden så mycket som möjligt. Vi har kommit till insikten att samma person alltid ska ro och att den andra alltid ska hålla i spöna. Roddaren lär sig landmärken och håller koll på lodet om man har med sig ett sådant. Den som håller i spöna har ett i varje hand och måste öva upp förmågan att gör mothugg med nästan en hel fluglina ute, vilket är lättare sagt än gjort. Det är bättre att bli expert på varsitt område än att båda hjälpligt kan sköta både båt och spön. När det blir fast fisk på kroken drillar vi varannan fisk av format. Småfisken sköter den som håller spöna alltid om. När vi har prövat byta syssla hamnar vi lätt på fel kurs och missar alldeles för många mothugg.
Harran: Det är lätt att bli bekväm och inte dra ut tillräckligt med lina under trollingen. Ju längre lina desto bättre, förutsatt att det går att kroka fisken. Jag brukar dra ut så mycket lina att det återstår några varv fluglina på spolen. Med den längden lina ute tycks fisken ha kommit över att båten nyss passerade och det går bra att kroka en hygglig andel av de fiskar som hugger.
Räven: Båtens framfart är det som sätter flugan i rörelse. Variera hastigheten och försök hitta vad som fungerar för stunden. Ibland är man tvungen att ta i ordentligt i motvinden även om det är obekvämt och jobbigt. Behövs det lite fart för att få fisken att hugga så måste man naturligtvis hålla farten. Är man ute efter en skön stund på sjön kan man följa sjöns och vindens rytm, men är man ute efter att få harr får man anpassa sig till hur fisken vill ha det.

Intervjuare: Vilken utrustning använder ni?
Harran: Vanligtvis kör vi med två flugspön, ett med flytlina och ett med sjunklina. Möjligen kan flytlinan kombineras med en sjunktafs för att flugorna inte ska stripa i ytan, men det är inte självklart att stripandet är negativt. Vi fiskar inte med normala harrspön utan ersätter dem med havsöringsspön som är lite styvare och krokar bättre med lång lina ute. Klass 8-9 är lämpligt. Det går naturligtvis att fiska med harrspön också. Det har vi gjort i flera säsonger men de dagar då harren tar försiktigt och motthugget verkligen behövs är det bättre med de styvare grejerna.
Räven: Vi har experimenterat en del med linor med olika sjunkhastigheter. Man kan t.ex. använda topparna till en sinktiplina där man kan byta sjunkhastighet på linspetsen. Men sanningen att säga har vi inte märkt någon större skillnad på antalet hugg när vi bytt spets. Antalet bottennapp förändras, vilket visar att vi faktiskt når djupare, men huggfrekvensen är ungefär densamma. Över tiden förefaller sjunklinan ge något bättre resultat än flytlinan men vissa dagar är flytlinan överlägsen, så det går inte att byta ut den och använda två sjunklinor.
Harran: Tafsen är jäkligt viktig. Man måste komma ihåg att vi använder trekast vilket innebär att det kommer att bli trassel emellanåt. En tunn tafs kan trassla som inget annat och det går mer tid till att byta tafsar än till att fiska. Ett annat skäl till att undvika tunna tafsar är att materialet är så mjukt att upphängarflugorna inte "står ut" från tafsen utan tvinnar sig runt den. Minst 0,20 ska det vara och helst kanske 0,23 beroende på vilket tafsmaterial man använder.
Räven: Tidigare hade vi alltid med oss ett par torrflugespön i båten "utifall att". När det emellanåt blir läge för torrflugefiske brukar vi numera ta ett break. Det kan visserligen vara rolig förströelse men man får inte stor fisk på det sättet. Vill man ha lite omväxling kan det vara värt att ta med ett par sådana spön, för möjligheten att fiska på vak dyker upp med jämna mellanrum.
Räven igen: Ibland är det på sin plats att ersätta ett av flugkasten med en liten spinnare. Givetvis inte i kombination med en spindel. En liten multirulle däremot fungerar bättre. Skämt åsido är det faktiskt bättre med multirullen, i vart fall om man trollar med spinnare. Linan tvinnar sig enormt efter några timmars trolling med en spinnare och en tvinnad lina trasslar ofelbart in sig i haspelrullens bygel eller någon annan utstående detalj. Multirullens kompakta form är att föredra.

Intervjuare: Hur gör man ett flugkast och vilka flugor fungerar bäst?
Harran: Som sagt, börja med ett riktigt tafsmaterial, lämpligen 0.23. Trekastet knyts enligt instruktionerna ni finner i artikeln Trekastet. Då man i regel har två spön kan man komponera trekasten lite olika och testa lite nytt emellanåt. Den senaste resan såg trekasten mestadels ut som följer; på ena spöet en "Den enda" som ändfluga, en guldhuvad E-12:a som första upphängare och en liten påfågelnymf som andra upphängare samt på den andra spöet en guldhuvad E-12:a som ändfluga, en Dyson som första upphängare och en lila nymf som andra upphängare. Hade inte Räven klantat sig och glömt ta med fler "Den enda" skulle nog en sådan suttit på det andra trekastet också. De flugor som tog mest fisk var som vanligt "Den enda" och den guldhuvade E-12:an, men storharren fick vi faktiskt på den lilla påfågelnymfen så det kan löna sig att experimentera lite.
Räven: Flugvalet har faktiskt betydligt större betydelse än vad man vanligtvis tänker sig. Massor med flugor har passerat revy på de trekast vi använder idag. En bra metod är att använda två säkra kort och att experimentera med kastets tredjefluga. Hittar man en lyckträff kan den med tiden bli en ny ändtafsfluga. Se bara på "Den endas" karriär. Inte fasen trodde vi på fullt allvar att den skulle vara mer än en kuriositet som fick en kort tid i solen, men "Den enda" har fått flest fiskar varje resa sedan vi upptäckte hur bra den var. Vissa dagar är den fullständigt outstanding. Möjligen ser den ut som en liten fisk eftersom den är så glittrig.

Intervjuare: Avslutningsvis, vill ni rekommendera läsaren till ett besök i träsket?
Harran och Räven unisont: Självklart!