Högsommarträsk
Text: Per Persson
Foto: Per Persson & Arne Wahlström
Fiskeår: 2011
Har
verkligen spinnaren tagit över helt? Har Velticens intrång gjort
att allt slit med att förfina trekastet är bortkastat? Rapporterna
från midsommarfisket när
Räven fiskat träsket med Spindeln gjorde detta faktum mer eller
mindre gällande. Detta måste undersökas och Harran, fylld
av inspiration och nya idéer efter sin nyligen fullgjorda fiskeresa
till Colorado (en fantastisk fiskeresa, fylld av äventyrligt fiske
på öring och vild regnbåge i virvlande strömmar, beskriven
på annan plats här
på Pelles Fiske), kände sig nödd och tvungen att genast
kontrollera hur det egentligen var med den saken - den säsongsbokade
Siken bokades in för en träsketresa med Räven.
Räven hade kommit till träsket dygnet innan Harran anlände
och kunde meddela ett inte alltigenom uselt fiske - skapligt lika delar
harr och abborre, om än kanske lite väl sparsamma i storlek. Detta
tillskrevs dock vädret; lite för soligt, lite för varmt och
lite för lite vind. Det var dock ett ostadigare väderområde
på ingång enligt expertisen så de såg med tillförsikt
fram mot de kommande dagarnas fiske. Att förhoppningar kan slå
in lite väl mycket kommer vi till senare...
Det
första (ok då, det andra efter att första starkölen
öppnats) Harran koncentrerade sig på var att komponera ett trekast
som skulle kunna ta upp kampen med Velticen - en långt från
enkel uppgift vet alla som känner till Velticens förträfflighet
som såväl harr- som abborrspinnare. Dessutom verkar abborrens
intrång till träsket på något märkligt sätt
ha påverkat harrens benägenhet att ta på fluga - någon
annan slutsats är svår att dra då det trekast som utvecklats
under så många timmars slit, och som till slut helt konkurrerade
ut spinnarna, numer inte fungerade särskilt bra alls. Harran la pannan
i djupa veck och vankade av och an likt professor Balthazar. Så kom
han på det - det skulle komponeras ett amerikanskt trekast! Det kan
ju helt enkelt vara så att träskets harrar blivit alltför
van vid Den Enda, den Guldhuvade E-12:an och Dyson tänkte Harran, men
Pat's Rubber Legs, Tungsten Reckoner och Green Hornet har träskets
harrar garanterat inte sett. När trekastet var klart var de så
redo att ge sig ut - detta skulle bli väldigt intressant tyckte de
båda. En stor attraktor och två nymfer på ett trekast
som dessutom var nedblyat kändes riktigt busigt, men Harran har ju
lyckats förut tänkte Räven. Vi har alla våra specialområden
och när det gäller harrfiske med sjunkande flugor så är
Harran den vassare av de två. Räven å sin sida är
en riktig räv när det gäller att hitta fisken (det är
därför det alltid är Räven som sitter vid årorna
och tar ut den rutt de skall följa på sjön, det samt det
faktum att Harran diskvalificerade sig själv som roddare vid en vinglig
fisketur vid Bergeforsen redan för över tio år sedan).
Det inledande fisket var riktigt bra, om man har fiske efter småabborre
som sin passion. Det har inte Harran och Räven. Harrhuggen lyste helt
med sin frånvaro och när det inte ens hugger harr på en
Veltic så är dom helt enkelt inte på hugget överhuvudtaget.
Vid sitt senaste besök i träsket hade Räven, tillsammans
med Spindeln, hittat en ny het stryka. Räven skulle visa Harran vart
den låg och sa, när de närmade sig, "nu är vi
nästan inne på Graylings cor..." - mer hann han inte säga
då det högg - en uppvisning i millimeterprecis precision. Graylings
corner gav ett flertal abborrdubbléer (Harran undrade varför
det område som klart och tydligt håller en majoritet av träskets
abborre inte kallas the Pearch Reef istället) och det högg en
och annan abborre även på andra ställen. Andra dagens fiske
fortsatte ungefär likadant - mycket abborre och nu även några
i anständigt format. De flesta togs på Veltic, men det oroande
inte Harran då det är harren som är det verkliga målet
för trekastet. De började dock bli smått oroade över
att harren var som totalt uppslurprad ur träsket, men snart skulle
ju det fina harrfiskevädret dra in över träsket och då...
De
vaknade av ett slamrande ljud ute på bron. När de insåg
att ljudet kom från ett par på tork upphängda vadare som
slog i vinden blev de genast på gott humör - detta innebar att
det efterlängtade harrfiskevädret verkade ha anlänt; mulet,
lite lagomt svalt och lite lagomt blåsigt. När de kom ut på
bron och spanade ut över träsket så såg de att det
nog var lite blåsigare än vad som är optimalt, men det skulle
nog gå ändå tyckte de - Rävens alla år av stenhård
roddträning i träsket (tyckte han nämnde något om en
pågående satsning mot London 2012) torde göra att vinden
inte skulle bli ett oövervinneligt problem, och Harran är ju efter
åratal av båtåkning i träsket och andra ställen,
för att inte tala om hans förflutna som forsränningsguide,
riktigt van vid skumpiga båtfärder. Det var iallafall lämpligt
mulet, så efter den stadiga starkölsfrukosten satte de sig glad
i hågen i båten - i dag skulla harren tas!
Det första bakslaget vad gäller fiskevädret kom ganska omgående
- de hade knappt hunnit ut på träsket förrän det sprack
upp just över träsket och den eländiga solen tittade fram
- runt träsket låg alltjämt ett kompakt molntäcke men
just där våra hjältar befann sig verkar det som att det
ville spricka upp bara för att jävlas. Men harren hade iallafall
letat sig tillbaka och det högg lite då och då, både
på Velticen och, glädjande nog, på flugorna.
Det andra bakslaget som kom som ett postförskott en stund senare var
värre; det blåste upp ännu mer - en blåst som höll
i sig resan ut. Här hade de åkt omkring och önskat sig mera
vind, och man kan sannerligen säga att de blev bönhörda -
bönhörda så till den grad att Harran undrade om Räven
gått och blivit religiös, och Räven undrade detsamma om
Harran. Vågor höga som knivskaft och en pulserande mer eller
mindre ihållande vind som gjorde fisket ytterst svårt. Räven
rodde som en furie, årorna bågnade och båten riste. När
Räven började spotta blod insåg de att det var nog - de
fick åka in till land för rast och vila.
Resten av denna träsketvistelse fortsatte i samma anda - det högg
hyggligt med hyggliga harr när de väl var ute, men vindarna gjorde
att rundorna blev ganska få, och framförallt korta. Velticen
tog något fler harrar, men flugan den största, så Harrans
kände sig nöjd med sin insats som trekastsnidare. Ytterst vindpinade
lämnade de träsket med en förvissning om att de nog skulle
hamna där någongång igen trots allt. Fisket var tvivelsutan
bättre i träsket i början av 2000-talet, men når alltjämt
skaplig klass emellanåt.
Slutsatser:
- Veltic är och förblir bästa harrspinnaren...
- Spinnare är nog inte nödvändigtvis alltid bättre än
fluga. Sött sa Räven.
- Med rätt kryddor och en fet sås till så är harr
riktigt gott.
- Bacon är mycket godare än harr!
- Flugspönas plats i båten känns lite säkrare igen.
- Man ska inte hoppas för mycket, det kan slå surt tillbaka när
det slår in.
- Undvik Fån-stenarna.