Boktips

Fisketips

Artiklar

Snorsen

Text: Per Persson
Foto: Arne Wahlström & Per Persson
Fiskeår: 2008

En ny fiskeresa och ett nytt vatten!
Årets resa skulle likt de senaste åren gå mot Sorseletrakten, men istället för en batalj med Harrträskets harrar var det nu dags att undersöka Snorsen. Inte för att Harran och Räven är less på Harrträsket, inte för att Harran och Räven är less på storharr och inte för att Harran och Räven är less på grogg i pet-flaska. Nej, det var helt enkelt deras nyfikenhet som tog överhanden, och vid lunchtid första dagen på säsongens resa stod de vid Sarvesträskets strand, spanandes efter vak, firandes med en klunk virre och med en förväntansfull, sprittande, känsla i kroppen.

Snorsen är en av alla dessa harrsjöar som Sorseletrakten begåvats med. Den ligger i nära förbindelse med Sarvesträsk och en intressant bäck förbinder dessa. Man bor lämpligen i Snorsenkåtan då man får tillgång till båt både i Sarvesträsket och i Snorsen - en trevlig stuga i en helt avskild miljö. För att nå stugan får man, efter en kortare promenad, ta båten över Sarvesträsket - en tillräckligt bekväm lösning för vara relativt rundlätta hjältar.

Sven-Erics brorsa (Harran hade inför säsongen skaffat ett portabelt eko-lod) apterades i båten, packningen lastades, ett par spön tacklades, och så begav de sig ut i Sarvesträsket med kursen inställd mot Snorsenkåtan. Sarvesträsket är en ganska stor sjö till ytan, men väldigt grund - det är få ställen sjödjupet överstiger två meter. Sjön lär kunna bjuda på fantastiska torrflugefisken men i det rådande väderläget kändes det föga troligt att något sådant skulle bli aktuellt - tur att Snorsen är mer av Harrträsk-karaktär, om än klart mindre. Rodden över till stugan gav endast ett hugg så de bestämde sig för att Snorsen fick bli fokusområdet för första dagens fiske - något det fick bli även övriga dagar.

Att knäcka koden
När man kommer till ett vatten för första gången gäller det att så snart som möjligt knäcka koden för hur fisket bör bedrivas. Man har god nytta av allehanda tips, samt från sina egna erfarenheter i liknande vatten, och med tanke på att Snorsen ser ut som ett Harrträsk i ett mindre format till sin karaktär var de ganska säkra på succé - det är ju bara att köra lite flugtrolling så löser det sig.

Sagt och gjort; ut med spöna, på med lodet, Räven bakom årorna och iväg för att leta de djupare områdena - det borde bara vara frågan om minuter innan första hugget... men inte!

Något var fel - flugtrollingen vägrade leverera och det var svårt att hitta någon fyrameterskurva att följa. De fann snart ett par områden där det var åtminstone 3-3½ meter djupt, men inte högg det för det - något måste göras! Harran som hade tagit med sig ett haspelspö, trots att spindlar inte visat sig från sin bästa sida i träsket genom åren, satte i desperation på en liten wobbler och kastade ut - minuten senare var en stor abborre bärgad! Nu var de konfunderade - både över att trollingen inte fungerade och att det fanns så stor abborre i sjön. Några kast till och pang - där satt det en harr på wobblern. Förvirringen var total - detta var inte likt något de varit med om i Harrträsket.

Det visade sig med tiden att detta var koden - att kasta från båten istället för att trolla. Förmodligen är Snorsen för grund för trolling och en båt i fart, och kanske framförallt årtagen, stör för mycket även vid bra trollingväder.

Spindeln, som bespottats så mycket i våra träsket-artiklar, tog här en gruvlig revansch och efter att wobblern byts ut mot en 3-grams Panter dominerade spinnfisket totalt. Visst tog flugorna en och annan fisk, bland annat vid de få tillfällen då det vakade lite, och det kan säkert höra ihop med väder och vind under vår vistelse att Spindeln var vassast, men faktum kvarstår...

De fann två strykor som var särskilt bra i Snorsen. För att finna den ena strykan åker man rakt ut från båtplatsen, parallellt i linje med två öar, mot andra sidan av sjön. Ungefär rakt utanför den bortre ön ner till rakt utanför den hitre ön fann de ett stråk som levererade flera gravharrar. Den andra strykan når man genom att ro förbi den nedre ön, i riktning mot Snorsens inlopp, och ta sikte på området mellan de två stora stenar som här sticker upp mitt i sjön. Kring dessa stenar och ner mot en stor vik på vänster hand hittade de sitt andra fångstgivande område - här var det främst den stora abborren som dominerade. Ett tredje, lite kul ställe, låg precis i anslutning till inloppet - en lugn vik där gäddan höll till. Det tog sällan mer än två kast innan de krokat den gädda som för dagen bebodde den lilla viken.

Gäddpatriarken
Fiske kan vara roligt, tråkigt (mycket sällan, men dock), spännande och någon gång ibland riktigt skrämmande...

Harran och Räven var inne på tredje dagens fiske när de råkade ut för något riktigt läskigt, något som gjorde denna resa oförglömlig. Harran satt och spinnfiskade och Räven tjurade på med sina flugor när det högg, inte alldeles oväntat, på Harrans Panter. Fisken kändes fin - ovedersägligt i gravformat, kanske större - och kämpade bra på sin väg mot båten. När det bara var någon meter kvar och Harran precis skulle till att föra handen ner mot vattenytan för att plocka upp harren ryckte det till något alldeles fruktansvärt i spöet. Hade det inte varit för att Räven parerat båtens vickning hade Harran nog varit farligt nära att välta överbord - och det var något man absolut inte ville i detta läge med tanke på vad de snart fick se. Alldeles bredvid båten, med den stora harren i munnen, stack ett stort gäddhuvud upp. Två kolsvarta, kalla ögon med död i blicken stirrade stint på våra hjältar, och så tog kampen fart - gäddan var fast besluten om att harren var hans, och den tänkte inte ge sig i första taget!

Kampen blev lång och hård - hade det inte varit för att det var den sista Pantern de hade med sig hade nog Harran kapat linan. Till slut, efter vad som kändes som en evighet, lessnade gäddan och släppte till slut harren. Den gav Harran en sista ilsken blick innan den besviket simmade iväg. Harran lyfte in den sargade harren i båten - den var i stort sett helt av - gav den nådastöten och pustade ut. Pantern var räddad men till ett högt pris; Harran orkade inte kasta mer och Räven, som egentligen orkade, har sådana aversioner mot spindlar att han helt inte hade lust... fiskedagen var slut...

Harr eller abborre?
Med stora abborrar och stora harrar i samma vatten väcks den självklara frågan; vilken av dessa fiskar är egentligen godast? Harran har, trots att epitetet Harran antyder en dragning åt den ädlare av arterna, antytt för Räven att han nog egentligen tycker att abborren är den bättre matfisken - åtminstone om den är stor nog att filea. Räven å sin sida minns inte senast han åt en abborrfilé. De hade sålunda inte svårt att bestämma sig för att frågan en gång för alla måste besvaras, och metoden blev den självklara - tillaga ungefär lika stora exemplar av harr respektive abborre, på samma sätt, och äta. Varsitt svep på respektive stryka gav utgångsmaterialet, som fileades, kryddades med fiskkrydda och grillades över öppen eld.

Själva testet var sedan enkelt - fiskbitarna åts utan tillbehör och de kände båda verkligen efter hur det smakade. Resultatet blev entydigt; båda fiskarna är goda, men abborren är lite godare! Abborren har en något trevligare konsistens och en något "fräschare" smak. Harren är som sagt god, men abborren vinner. Denna intressanta jämförelse förändrade deras sätt att fiska under resten av resan; för att skaffa matfisken koncentrerade de sig på den mera abborrtäta strykan för att under övrig tid jaga storharr på den andra strykan.

Lärdomar
Resan till Snorsen gav, som de flesta fiskeresor, ett antal insikter som härmed förmedlas:
- Det är alltid knepigt att besöka nya vatten och det tar en stund att knäcka koden (om man alls gör det).
- Skall man sjöfiska är det nödvändigt att ha med sig (minst) en spinnutrustning som "backup", om det visar sig att flugfisket inte fungera - och framförallt, ta med ett helt gäng Pantrar.
- Gäddor - framförallt i lite större format - kan vara riktigt skrämmande.
- Det går åt mycket grogg, även utan motor.
- Abborre är lite godare än harr.
- Bacon är mycket godare än abborre.