Midsommarträsk
Text: Arne Wahlström
Foto: Fleming Sandell
Fiskeår: 2011
Det
är ljust ute, klockan närmar sig halv tre på natten, välkomsthälsningen
med en öl i handen är över och de bestämmer sig för att ge sig ut på sjön
direkt utan att passera sängen.
Det är midsommar 2011 vid Harrträsket som gäller för Räven och Spindeln.
Harran har samma dag kommit hem från sin resa till Colorado, och därifrån
rapporteras öring och regnbåge av god klass. De kände sig emellertid övertygade
om att spöa Harrans eventuella harrfångster, Harran hade nämligen meddelat
att staten Colorado stoltserade med ett harrekord på försiktiga 7.1 hekto!
Regnbåge sa de till varandra – har han åkt runt halva jorden för att fiska
regnbåge i en put and take-sjö, jösses.
Nattfisket hade visserligen inte givit några större fiskar, men det högg
i hygglig omfattning och harrarna var fler än abborrarna, så utfallet fick
ändå betraktas som mer än tillfredsställande. Normalt brukar det vara ytterligt
trögt fiske mitt i natten. Inför resan hade det utlovats regn och ganska
lite vind, en för fisket dålig kombination eftersom allt som kombineras
med svag vind är dåligt i Träsket. Förväntningarna höjdes därför ytterligare
när de vaknade till ett halvklart väder med någotsånär acceptabel vind.
Utrustningen riggades på nytt, petflaskan fylldes, och de gled ut för den
första riktiga fiskedagen.
Att
fisket skulle bli ganska bra visste såväl Spindeln som Räven eftersom de
denna gång fått tillgång till stugan Siken. Alla som regelbundet besöker
Harrträsket vet att fisket blir bättre i hela sjön om man bor i Siken. Dessutom
hade de med sig ett antal Veltic-spinnare, spinnaren som 8 gånger av 10
spöar Panter när det gäller harr. Veltic upphörde att tillverkas för flera
decennier sedan, men någon godsint själ har bestämt sig för att ta upp tillverkningen
igen. Den återupptagna tillverkningen förtjänade att firas och med en stärkande
djup klunk lät de båten glida ut. Dessutom hade de en liten Rapala, presentation
av den får anses vara onödig.
Den nya trenden i sjön visade sig vara bestående. Flugkasten skämde ut sig
på det sätt de kommit att vänja sig vid under senare tid och Veltic skaffade
sig snabbt en självklar plats på minst ett spö och många gånger på båda
spöna. Middagen var lätt att ordna och fiskens medelvikt liknade det Räven
och Harran vande sig vid under tidigare år. Som vanligt var trollingen det
bästa fiskesättet även om UL-fiske med småspinnare var metoden att använda
de stunder vinden la sig och sjön blev blank. Det som saknades var grädden
på moset, d.v.s. ett personligt rekord, framförallt gällde det Spindeln
som var i behov av att förbättra sitt harrekord. Han skulle få göra det,
men det skulle dröja till dag 2.
På
morgonen den andra dagen var vädret fiskemässigt bättre, lite gråare och
lite blåsigare. Det blåste åt rätt håll och vinden var tilltagande. Det
skulle bli den klart bästa fiskedagen. Inledningsvis såg det ut som dagen
innan, men med lite fler och något större fiskar. Många harrar och några
abborrar. Men när vinden tilltog på eftermiddagen anade de att det var nu
det skulle ske, och utanför sundet var det dags! En liten Rapala fick chansen
till fisketid och förvaltade förtroendet på bästa sätt genom att briljera.
Spindeln hade skaffat den för att han tyckte att man borde få större fiskar
på den än på mikrospinnarna. Antagandet visade sig snart vara riktigt och
efter en märkligt händelselös fight säkrades en fin gravharr som också innebar
nytt rekord på harr för Spindeln. Fisk ska hanteras med respekt, och mindre
än tjugo minuter senare var gravningsprocessen igång.
Den andra dagen hade emellertid mer att erbjuda våra fiskehjältar - det
skulle bli ett pers till! Rapalan var inte nöjd och ett par timmar senare
blev det tungt på nytt. När harren kom in till båtkanten visade det sig
att det inte var någon harr, det var en stor abborre, tre eller fyra gånger
större än någon vi tidigare fått i sjön. Abborrbeståndet har varit obetydligt
fram till för ett par år sedan och denna abborre måste vara en av urfäderna
till träskets abborrbestånd. Även om vare sig Räv eller Spindel är särskilt
förtjust i abborrarnas inträde i sjön kunde de inte låta bli att glädjas
åt den fina matfisken som ett par timmar senare puttrade i pannan. Och så
var det ju pers på Abborre också!
Underbart är kort brukar man säga och det gällde tyvärr också Spindelns
enda Rapala, sannolikt förlorad i en gäddas käft. Efter vederbörligt sorgerförfarande
kunde den andra dagen arkiveras, den bästa fiskedagen på flera år i Stora
Harrträsket.
De följande dagarna blev vädret bättre men det goda fisket bestod. Storfisken
visade sig inte igen, vilket dels kan tillskrivas det soliga och stilla
värdet, dels frånvaron av en liten Rapala. Andra småvobblers fick chansen
men klasskillnaden var helt enkelt för stor. Åk aldrig till träsket utan
tillräckligt med små Rapalawobblers. Mot slutet av trippen var det bara
Veltic som användes.
Nu
är tiden kommen för analys av fisket i Stora Harrträsket. Efter abborrarnas
inträde har fisket tvivelsutan ändrat karaktär. Det verkar ha skett ett
skifte av ståndplatser vilket har fått till följd att den tidigare så omhuldade
Sjujävlastrykan numera tycks vara mycket svårfiskad. Det är lite för tidigt
att avskriva den, men räfts och rättarting tarvas. Enligt Sven-Eric finns
det fisk på sträckan, men den är fåtalig och inte huggvillig, Räven och
Spindeln mäktade, trots många försök, endast att ta en enda harr på den
strykan denna gång, och då var alltså fisket generellt sett bra! Något som
dock inte alls förändrats är att Fån-stenarna är lika usla som vanligt,
inte ens i en sjö med inbördeskrig mellan harr och abborre väljer någon
enda att ställa sig vid Fån-stenarna. Respekt. Efter alla rapporter om Fån-stenarna
har läsare ibland ställt frågan varifrån stenarna fått sitt namn. Många
har felaktigt uppfattat att namnet antyder att stenarna skulle vara fåniga
på något sätt, men så är inte fallet. Jo, förresten de är fåniga, men namnet
har en annan bakgrund. Den gamla västerbottniska fiskeprofilen Von Stene
frekventerade förr i tiden Stora Harrträsket regelbundet. På den tiden kallades
stenarna Von Stene:s skär, vilket med tiden blev bara Von Stene. Med tiden
eroderades namnet ytterligare till Fån-stenarna. Så var det alltså med den
gåtan. Men som sagt, de lever väl upp till sitt nuvarande namn.
En oväntad plats visade sig vara riktigt bra, de kallade den Graylings corner,
och det handlar då om det område som ligger mellan Siken-ön och Hölan. Graylings
corner hade egenheten att vara ett ett särskilt gott abborrvatten, men när
fisket var trögt var det ofta i Graylings corner det högg till. Storabborren
fångades i området men också en hel del fina matharrar. Andra goda fiskeplatser
var området från Rikards Ö till utloppet, men fisken var lite mindre till
formatet där. Östes var ”sådär” vilket i jämförelse med andra områden av
sjön var direkt dåligt.
Årets
slutsatser:
- Veltic är bästa harrspinnaren... period!
- Åk aldrig till Träsket utan en uppsättning små Rapala.
- Alla spinnare, eller alla drag för den delen, verkar numera vara bättre
än Den enda och alla andra flugor. Surt sa Räven.
- Om man drar ner på konsumtionen ur petflaskan ökar förmågan till variation
och eftertanke i fisket.
- Valet av badplats och badklädsel vinner också på att man är lite försiktigare
med peten.
- Abborrfilé är lite godare än harrfilé men det är inte samma skillnad i
Träsket som i Snorsen
- Falsk bacon är godare än färska
filéer.
- Riktig bacon är mycket godare än falsk!
- Något drastiskt måste göras om flugspöna ska återta sin plats i båten,
Harrans Colorado-äventyr kan förhoppningsvis bidra till det.