Boktips

Fisketips

Artiklar

Stora Harrträsket... femte sommaren

Text: Arne Wahlström
Foto: Arne Wahlström & Per Persson
Fiskeår: 2005

Ankomsten
Räven tittade in i stugan en sista gång, bara för säkerhets skull. Vad är det för påse som står där i hörnet?, tänkte han, och gick in för att förvissa sig om att han inte glömt något. Han tittade ner i påsen och upptäckte att där låg Sven-Eric! Räven pustade ut - så nära hade det alltså varit att de skulle fiska i blindo, hemska tanke. Men nu var alla saker på plats och Räven påbörjade bilresan från Ängesåns laxar till Harrträskets harrar.

Harran satt redan i bilen. Han skulle ansluta till träsket från söder. Oron gnagde i Harrans undermedvetna. Räven hade blivit alltmer upptagen av laxfiskebestyren och risken var överhängande att han skulle komma oförberedd till träsket. Räven skulle till och med kunna ha glömt någon oundgänglig attiralj. Sven-Eric kunde han inte ha glömt, det kunde inte ens Räven göra, men hur var det med Den enda? Borde man ha påmint? Nej Den enda kunde han inte heller ha glömt, det vore värre än att glömma flugspöna, och glömma spön, det gör inte Räven, tänkte Harran och körde vidare.

Tidig eftermiddag strålade de samman vid Harrträsket. De skulle bo i stugan Gäddan, som ligger vid sjöns grunda halva. Man skulle åka till "fel" sida av sjön och ta båten över till stugan. Arrangemanget var smidigt eftersom det innebar att promenaden med packning från bilen begränsades till beskedliga 100 meter. En lämplig sträcka eftersom öl och annan proviant för flera dagar är en påfrestande börda även för Harran och Räven, deras resliga gestalter till trots. Elaka tungor har ibland gjort gällande att deras reslighet har en lite för låg tyngdpunkt, och att den inte bidrar till att underlätta bärandet av tung packning, men på sådant prat lyssnar naturligtvis inte Räven och Harran. Harran var först på plats och hade forslat över sin packning till stugan då Räven anlände till vattnet. Besynnerligt tänkte Räven eftersom Harran är lika bekväm vid ett par åror som en katt är i ett välfyllt badkar. Harran hade mystiskt pratat om en nyhet, tillika revolution, av trollingfisket och nu förstod Räven vad det handlade om. Harran tuffade fram med hjälp av en elmotor. Det var alltså därför packningen var borta. En motor är verkligen en sann revolution, tänkte Räven, en hand är alltid ledig och redo för att skaka hand med petflaskan. Räven rös av välbehag vid tanken.

Spindlarnas revansch?
Låt oss avhandla detta generande ämne direkt så är det gjort. Harran och Räven har valt lite olika spår i sin utveckling som fiskare. Medan räven alltmer har specialiserat sig på flugfiske efter lax har Harran breddat repertoaren och fiskar efter det mesta som lämpar sig för matbordet. Därför har såväl mete som spinnfiske trakterat Harrans uppmärksamhet under senare år. Men Harran har blivit fartblind och har glömt empiriskt grundande sanningar om fisket i Träsket. Redan i slutet på 90-talet stod det klart att träskets harrar inte gillar spindlar! Men nu hade Harran alltså på nytt plockat med ett par haspelspön och mumlade något obegripligt om spindlarnas revansch. Metets revansch var ju temat den fjärde sommaren; en revansch som sket sig med förlov. Några dagar senare hade träsket åter fällt sin obarmhärtiga dom - träskets harrar tycker lika illa om spindlar som tidigare. Haspelrullarna levererade helt i enlighet med förväntningarna, d.v.s. noll och intet, nada, njet!

Motortrolling
Först kom Sven-Eric, alltså ekolodet, och nu följdes hjälpmedlen upp med elmotorn. Komfortförhöjningen visste inga gränser och den stora vinnaren var Räven, som annars alltid skött årorna. Att farten blev mer konstant verkade inte heller ha någon negativ effekt för fisket och dessutom visade sig motorn bättre än årorna när vinden avtog och sjön blev stilla. Som alltid blev fisket sämre under sådana förhållanden men båten tycktes störa mindre när den drevs med motor än när årorna stod för drivkraften. Ett fulladdat batteri räckte till flera timmars trolling men problem uppstod efter att batteriet laddats ur. Harran hade naturligtvis förutsett att batteriet behövde laddas och hade införskaffat en manick som kunde anslutas till bilen. Men det visade sig svårt att ladda batteriet tillräckligt eftersom det krävdes en lång laddningstid. Räven fick därför lösa av motorn med årorna efter ett par timmar de följande dagarna. Harran lät sig emellertid inte nedslås och menade att det enda som behövdes var ett dieseldrivet elverk och förtäljde att ett sådant skulle införskaffas redan till nästa säsong. Räven menade att några extrabatterier kanske vore att föredra. Harran har under alla omständigheter meddelat att problemet är löst till nästa resa, till vilket vi lär få anledning att återkomma efter nästa sommars fiskeresa.

Storharr och storharr?!?
Vissa dagar händer det lite. Andra dagar händer mycket och då ofta under kort tid. Den första dagen hade Räven och Harran fått skapligt med matharr, det var alltså en normaldag vid träsket. Den andra dagen var vädret strålande, regntunga moln avlöste varandra och en hyfsad vind lovade gott. De hade passerat Östes i riktning mot sundet när ena spöet bockade sig djupt av den plötsliga tyngden. Båda förstod omedelbart att det handlade om en storharr. Fisken följde vänligt med in till båten, men väl där upphörde vänligheten och övningarna övergick till kamp. Den lilla nymfen såg ut att sitta fint, men de kände sig långtifrån säkra på fångsten då den stora harren simmade varv på varv runt båten. Varje gång Harran förde den in mot relingen fick den ny energi och slog sig ut igen. Det ska sägas att Harran och Räven inte är vänner av håv vid harrfiske, mest därför att håvar har en oöverträffad förmåga att vara i vägen då de inte behövs, vilket alldeles särskilt gäller i en liten båt. Men nu hade de önskat en bättre relation till de nätförsedda redskapen. Efter en stund tröttnade emellertid harren och Räven kunde säkra den i ett fast grepp. Efter att harren avlivats sköljdes den resterande halvan av petflaskan ned i ett feberrusigt firande. Resan var en succé redan efter en och en halv dag!

Efter att harren rensats och behandlats för gravning var det hög tid att ge sig ut på nytt. Ett nytt stråk skulle prövas, det är så man hittar nya områden. Räven satt vid årorna och Harran höll spöna på helspänn. Spänningen efter storharren dallrade fortfarande i luften, och det kändes som att något låg i luften. Ekolodet visade att de kommit in på alldeles för grunt vatten, bara 1,5 meter och det var kanske dags att vända. När vändningen påbörjades kunde de se att djupet ökade och att de hade kommit in över en djupgrop. Några år tidigare hade de passerat gropen så de visste att den skulle finnas där någonstans. Efter en stund gled flugorna in över det djupa vattnet och med ett våldsamt ryck hälsades de välkomna till ett storharrsnäste. Spöet böjde sig djupt och rullen gav ifrån sig två hesa skrik. Sen blev det lugnt, alldeles lugnt. Harren var borta, blåsten avtog och solen tittade fram mellan molnen. Den spänning som nyss vibrerade var upplöst, det kändes som om hugget satte punkt för något. Spänningen hade laddats upp inför detta hugg på samma sätt som en uppladdning sker inför en avgörande fotbollsmatch, men Harran och Räven hade förlorat matchen, förlorat harren. Nåja, de hade ju fått en storharr tidigare kan man tycka, men de insåg båda att det finns storharr och det finns större storharr och det var den senare sorten de hade förlorat.

Det återstod flera dagars fiske, men de visste att tåget med de riktigt stora hade gått för den här gången. Hur de kunde veta visste de däremot inte, men visste gjorde de. Det hade vässat sitt tidigare rekord och var egentligen mer än nöjda. Men riktigt nöjd kan man inte vara i en sådan här situation. De avslutande dagarna bjöd mer normalt fiske. Matharrar och några gravharrar och lite för soligt och stilla väder. De lovade sig själva att snart vara tillbaka och att då skulle den riktigt stora harren tas!

Några lärdomar
- Båtmotor öppnar nya dimensioner, men laddningsfrågan måste få en lösning.
- Man får inte glömma "Den enda"! Mycket riktigt hade Räven glömt att se efter i asken. Ett exemplar var otillräckligt och gick snart förlorat.
- Det går åt mer grogg när man har motor.
- Träsket är rätt plats för storharr.
- Fånstenarna och spindlar är värdelösa.