När träsket är trögt...
Text: Per Persson
Foto: Per Persson & Arne Wahlström
Fiskeår: 2015
När isen gick för bara någon vecka sedan, och vatten
är kallare än en kylig blick från Räven när en
gädda tagit en Veltic, då är träsket trögt.
När björken knappt har knoppats, och lufttemperaturen är
i paritet med vattnets, då är träsket trögt.
När vinden ligger på så till den grad att till och med
Räven blir trött av att ro, då är träsket trögt.
När det inte finns en insekt i luften, och det är tveksamt om
harren ens lekt än, då är träsket trögt.
När de till och med avbryter fiskeresan en dag i förtid, då
är träsket något så in i h-e trögt!
Allt ovan stämmer väldigt väl överens med detta träsketbesök
som företogs av Harran, Räven och de fiskeivriga Gossarna, alltför
tidigt i juni denna rekordkalla vår/försommar (Spindeln hade,
lyckligtvis för honom, fått "förhinder").
Hur är fisket när det är trögt då?
När
fisket överhuvudtaget ännu inte kommit igång, som ju var
läget nu, så är det helt enkelt otroligt långt mellan
huggen. De hade till exempel en hel fiskedag utan ett enda vettigt hugg
(eftersom gäddhugg inte riktigt räknas), och trots att de tjurade
på riktigt bra gav tre fiskedagar endast ett par av varje av harr
och abborre i måttlig storlek.
På tal om att tjura... man kan så här i efterhand fundera
på om inte Gossarna hanterade situationen bäst - den sista fiskedagen
tillbringade de mer eller mindre helt i Siken och slapp därmed den
frustration som herrar gentlemen kände mer och mer, ju fler timmar
som spenderades i båten.
Resan hem
När de så, efter att som nämnts ha avbrutit fisket i förtid,
satt i bilen på väg hemåt var stämningen låg
- när de i vanliga fall kan spendera timmarna med att prata om fångster,
förlorade fångster, vilka flugor som var bäst, om flugorna
fick mer än Velticen eller ej och så vidare, så handlade
diskussionen nu mer om varför de överhuvudtaget fortfarande åker
till träsket år ut och år in. Att det var så fruktansvärt
trögt denna gång måste ju tillskrivas de yttre förhållandena,
så är det ju - en normal vår/försommar hade otvivelaktigt
gett ett bättre fiske - men trots detta faktum känns frågan
befogad om man betänker hur fiskets i träsket utvecklats de senaste
femton åren...
Hur det var, och hur är det nu?
När våra hjältar Harran och Räven var drygt femton
år yngre, några kilo tyngre, fortfarande hade mer hår
på huvudet än på ryggen (nåja, Harran hade åtminstone
det), och gjorde sitt första besök
i Stora Harrträsk, hade de aldrig tidigare fiskat harr i sjö
- de var alltså nybörjare inom detta område där de
idag är experter. Fisket var dock så bra då att de, orutinen
till trots, fick nog med fisk för att känna; "hit måste
vi åka tillbaka".
Det
dröjde några år, men 2002
blev dragningen till träsket för stor. Fisket var så pass
bra att de kom tillbaka även 2003
och 2004 - för varje år med
bättre och bättre resultat, grundat i de kunskaper
de samlade på sig vid varje trollingpass, varje ny rutt, varje flugbyte
och varje testat drag - och det hela kulminerade 2005
med ett vasst harr-pers och ett i övrigt mycket trevligt fiske.
Efter detta riktiga toppår tog herrar träsketvirtuoser en liten
paus för att prova lite annat, och nästa besök som dokumenterats
här på Pelles Fiske skedde 2010
- förvisso gjordes några kortare vistelser, i olika konstellationer,
i träsket under mellanperioden, och förvissa togs det då
en del skaplig harr, men de riktiga topparna uteblev (även om nu Splitten
lyckades prestera ett pers på ett av besöken, men den nådde
inte gränsen till storharr så den kan inte riktigt räknas)
- och i och med detta drogs den andra eran i träsket igång. Det
var dock en signifikant skillnad nu jämfört med tidigare; en ny
figur, Spindeln, figurerar i artiklarna och abborren har gjort sitt intrång
i träsket. Om det är Spindeln eller abborrarna det beror på
är svårt att avgöra, men harrfisket var inte längre
som förr. Spindeln pers är
det enda som gränsar till landad storharr och även gravharren
börjar nu bli alltmer sällsynt.
Abborren har fört med sig att Rapala tagit plats som ett av de givna
beten man måste ha med sig - Räven har periodvis på allvar
trott att fluga dött som fångstmetod, men det har förstås
varit rent trams (vilket inte minst flugattacken
visade på ett övertygande sätt) och berodde på att
Harran helt enkelt inte satt i båten, snidandes trekast som ett trekast
ska snidas (kan tilläggas att den fisk, gädda oräknad, som
de trots förhållandena ändå lyckades lura under denna
resa alla togs på fluga).
Även
gäddan har ökat i antal. Detta beror på ett idiotiskt fiskevårdsexperiment
där man fiskade bort all stor gädda i träsket. Med de stora
borta fanns det inget kvar som rensade bland smågäddorna och
antalet ökade snabbt kraftigt - dessa smågäddor har nu växt
på sig och mängden gäddhugg är irriterande hög.
Och hur ser framtiden ut?
Man kan ju inte annat än att spekulera, men jag skulle tro att träsket
mer och mer kommer att övergå till att bli ett fantastiskt abborrvatten
med inslag av harr och en del riktigt stor gädda. Hur lång tid
det tar innan vi är där är svårt att säga, men
faktum är att såväl abborren som gäddan kontinuerligt
ökar i mängd och storlek, och det känns som att harren har
för många väderkvarnar att slåss mot.
Och hur blir det med framtida träsketbesök?
Återigen spekulationer, för trots att fisket i träsket håller
på att skifta karaktär så kommer man inte ifrån att
det är ett trevligt ställe att vistas på, fyllt av nostalgiska
och varma minnen. Men känslan är att det är dags för
ett uppehåll igen - kanske det är läge att låta träsket
vila tills det är dags för tjugoårsjubileumet sedan första
besöket?
Vi gissar på det och säger; på återseende 2019!