Boktips

Fisketips

Artiklar

Stora Harrträsket... fjärde sommaren

Text: Per Persson
Foto: Arne Wahlström & Per Persson
Fiskeår: 2004

Prolog
Så var det då ännu en gång dax för Ammer-Harran och Räven att ge sig av norrut och oroa Stora harrträsket harrbestånd. Resan hade föregåtts av en hel del trassel; till att börja med är det inte längre så självklart att Harran lyckas övertyga Räven om att harr fortfarande är värd att ödsla tid på - Räven har nämligen drabbats av den livsfarliga lax-febern. Lax-febern har drabbat mer än en fiskare och brukar sluta i att det bara är svingandet med långa lax-spön med gigantiska hårtussar i änden på tafsen som gäller. Att det så gott som aldrig hugger verkar inte bekymra den drabbade - finns bara den minsta möjlighet att en lax skulle kunna hugga så kan svingandet pågå timme ut och timme in utan att intensiteten i fisket minskar.

När väl Räven bestämt sig för att offra några dagars slit med 15-fotaren dök nästa problem upp, Siken var upptagen! Vi fick till vårt stora förtret välja en annan stuga, Lon, som låg precis rakt över träsket från Siken sett. Det sista problemet var kanske än mer besvärande då Rävens bil behagade krångla bara dagarna innan resan - något som dock löstes genom att de packade in sig i Harrans gamla Saab och tidigt den första måndagen i juli styrde de kosan mot det förhoppningsvis av harrar fyllda träsket.

Dag 1
Efter att ha installerat sig i Lon tog Harran och Räven en första pilsner och gick ner till vattenbrynet för att kolla läget. Det var skapligt väder - lite solglimtar mellan de höga molnen - men i fjärran tornade riktigt låga och tunga regnmoln upp sig. Det var tydligt att sällskapet skulle få utstå en hel del regn. Det var mycket insekter såväl i luften som på vattenytan och det vakade en del fisk precis i slutet av Östes. Nu kunde de inte hålla sig längre - det var läge att fiska!

De gled långsamt ut på fjärden med varsitt lätt flugspö apterat med flytande flugor på tafsen - Räven litade till en superpuppa medans Harran knutit på en Ismopuppa - samt det tyngre flugtrollingspöet med sin sjunklina och ett spinnspö vilandes bredvid Svempa (ja, ni vet Sven-Eric som omskrevs i artikeln om tredje sommaren och som numer varit med tillräckligt mycket för att ha begåvats med ett smeknamn) i båten. Det blåste endast en lätt bris så de fick med stor försiktighet glida i position för att inte störa de vakande harrarna. Väl på plats tog det inte länge innan harrarna började stiga till deras flugor. Som så ofta är fallet får man mest småharr när man fiskar torrt i träsket så det tog en stund innan första matharren låg på båtbotten, frestad av den förföriska Ismopuppan. Nu är det ju inte torrflugefiske på vakande fisk som Harran och Räven söker när de besöker träsket så när vinden en stund senare började friska i som ett tecken på att de låga molnen närmat sig, och vattenytan började få de åtråvärda vågorna, lades snabbt torrflugespöna åt sidan för att ge plats åt trollingutrustningen.

På flugspöet ordnade Harran med van hand ett trekast. Som ändfluga knöt han på en Den enda som hade visat så bra resultat vid deras senaste besök vid träsket - nu kändes det som att det var upp till bevis om flugan verkligen var så bra som det verkade då. Som första upphängare fick en guldhuvad e-12:a förtroendet och på upphängaren närmast fluglinan fick en Dyson chansen att visa om den fungerade i träsket. Spinnspöet apterades som vanligt med en Panter och med Svempa som vägledare påbörjades det första av en mängd trollingvarv denna resa. Det högg bra på flugspöet, såväl på Den enda som på den guldhuvade, och den senare krönte kvällen med en gravharr innan de tunga regnskyarna nådde in över träsket.

Dag 2
Det hade regnat våldsamt hela natten och det öste fortfarande ner när våra hjältar vaknade vid lunchtid efter en natt som inte bara blev blöt utvändigt. Det såg dock ut att ljusna något i fjärran och efter en stadig brunch bestående av bacon och bärs, en stunds vila och ytterligare någon förfriskning var det dax att ge sig ut i det vågiga infernot (nåja...). Det ostadiga vädret har sina fördelar i den blåst det för med sig och som borgar för bra trollingförhållanden. De andra träsketbesökarna var inte av den uppfattningen, det var uppenbart, då de åkte och letade lä runt sjön i den mån de ens var ute i båten. Visst har även Harran och Räven fått fisk där vinden inte påverkar ytan, men aldrig någon av det större formatet. Gravharren har uteslutande tagit på trolling och då vinden legat på.

Första kvällens fiske hade som sagt gått bra - på flugspöet vill säga. Pantern hade inte lockat till ett enda hugg och Harran tyckte det var läge för att prova något nytt. Harran tog sitt torrflugespö, ett klass fem med flytlina, och började knyta ett trekast. Längst ut fick en guldhuvad e-12:a sitta och längst upp en silverfluga. Mellan dessa två hamnade en fluga som Räven var övertygad om skulle fungera bra, Den enda derivat 1. I samma veva byttes den Dyson som satt på det andra spöet mot en Den enda derivat 2. Det visade sig att även kastet på flytlina fungerade bra, även om det var lite knepigare att få fisken att sitta efter hugget jämfört med det tyngre spöet.

De trollade fram och åter på och kring Östes med sporadiska hugg och en del matfisk som resultat när Räven framförde att han hade börjat skönja ett mönster som måste utredas närmare. Det verkade som om det högg sämre på fjärden, trots att Svempa visade gott om fisk under båten, och bättre en bit utanför - ungefär i en rät linje från Siken och ön utanför Siken, där vändningen för att åter komma in på Östes brukade göras. De teoretiserade en stund över detta och åkte sedan ut på det som snart fick namnet "sjujävla-strykan". På strykan fanns det ett område där det grundade upp från de ungefär fyra meters djup som fjärden håller till knappa tre meter och det var kring det området det högg som mest. Resten av dagen gav bra med fisk och Den enda derivat 1 visade sig lika vass som Räven förutspått. Den guldhuvade tog dock även denna dags största fisk och med rejäla panerade harrfiléer till middag och halstrad harr som vickning lade sig Harran och Räven nöjda och belåtna till rätta i Lon samtidigt som ett nytt ösregn drog in över träsket.

Dag 3
Som vanligt vaknade Harran och Räven ganska sega efter gårdagskvällens rumstrerande bland ölflaskor och grogg. Det hade regnat konstant hela natten och de upptäckte till sin förvåning att träsket hade blivit betydligt högre sedan de kom - säkert runt 3 decimeter. Under den sedvanliga brunchen som dödar både hunger och huvudvärk skattade de sig lyckliga att de valt sjöfiske - om träsket stigit så mycket av regnet, vad ska då inte ha hänt i älvarna runt i kring spekulerade de med ett lätt leende av skadeglädje på läpparna. Hällregnet övergick så smått till skurar och efter en lättare justering av det lätta spöets trekast, silverflugan som var den enda fluga som inte fångat fisk fick stryka på foten för en variant av den guldhuvade e-12:an, lade de ut mot sjujävla-strykan. Räven började med Svempas hjälp hitta den idealiska rutten in på strykan från lite olika håll och förutom en del avstickare ner på Östes och en och annan sväng ut på den gamla hederliga ellipsen var det där de höll sig - huggfrekvensen var helt enkelt överlägsen där.

Fisken var på hugget men den stora hade inte visat sig då Harran helt plötsligt höll på att ryckas ur båten i en kraftig vänsterrotation - det tog helt enkelt tvärstopp. Räven bromsade upp båten och för ett par sekunder satt Harran med vänster arm rakt bakåt hållandes ett spö rakt ut med en lina spänd så till den grad att det är märkligt att tafsen på 0,22 kunde hålla - så slaknade helt plötsligt linan och han hamnade med en lätt duns på sin plats igen. "Bottennapp" sa Harran. "Omöjligt" sa Räven, "det är närmare fyra meter djupt där flugorna var". De kände sig förvirrade - om det nu var en fisk som huggit måste den ha varit otroligt stor. För säkerhets skull åkte de över den yta flugorna svept över då hugget kom och mycket riktigt var det fyra meter djupt där - det fanns alltså absolut ingen möjlighet att de flugor som sitter på tafsen knuten till en flytlina och sålunde kanske ligger några decimeter under ytan skulle kunna fastna i botten. De kände att de måste lugna ner sig och åkte in mot land, tände upp en eld, halstrade harr och spekulerade. Stor öring (som det påstås finnas i träsket men som visar sig lika frekvent som Storsjöodjuret) eller till och med gädda var på tapeten men vad det defacto var får de aldrig veta.

Efter en stund kom de överens om att det var lika bra att sluta grubbla på det inträffade och ge sig ut igen. Vädret var i det närmsta idealiskt för trolling - en fin vind i träskets längdriktning gav de rätta vågorna. Det lätta regnet som föll av och till var inte alltför besvärande och de hade nästan hela träsket för sig själv. Långt bort såg de en båt som sökte det enda ställe som brukar hålla någorlunda lä när det blåste som det gjorde nu, resten höll sig i sina stugor. Harran satte sig i position med ett spö i varje hand och Räven styrde ut mot strykan.

De första varven gav bara någon småharr och Harran började så smått fundera på om inte duggregnet i ansiktet faktiskt börjande kännas ganska irriterande trots allt då han plötsligt kände ett kraftigt hugg på det lätta spöet. Då känslan av ett hugg varierar beroende på båtens fart i huggögonblicket kände sig Harran manad att med viss osäkerhet i rösten utbrista "den kändes ganska fin". "Den är betydligt större än de stora vi fått förut, jag såg den hoppa" sa Räven som nu nästan ställt sig upp i båten. Harren (och Harran) fick lugna ner sig en stund innan spöet lämnades över till Räven som satt bäst till för drillningen. Lugnt och metodiskt vevades fisken in och slutligen kunde Harran ta tag under gällocken och lyfta in den stora harren i båten. Fisken satt fint på Den enda derivat 1. Efter att harren avlivats och lagts i båten satt de och tittade på den en god stund. "Vad stor den är" sa Räven. "Det är ett harr-as" sa Harran. De fiskade en stund till, men kände snart att de egentligen hellre ville fira den stora harren på det sätt den förtjänade - genom att tillreda den på bästa sätt. Harren fileades, panerades, filéerna delades (för att de skulle få plats i stekpannan) och stektes för att slutligen avnjutas till stor belåtenhet. Mätta, belåtna och smått berusade somnade de två in denna den sista natten i träsket för denna gång.

Dag 4
Dagen skulle förutom fiske även bestå av hemresa varför reveljen gick ovanligt tidigt. Inte utan motvilja klev dessa träskets riddare upp och inledde dagen med städning, packning och annat tråkigt som skulle höra dagen till. Minnet av den stora harren dagen innan gjorde dock att de stökade undan dessa göromål i rasande fart och snart satt de i båten igen med förhoppningar om häftiga hugg och stora fiskar. Nu visade det sig att harren inte alls var på humör denna dag och efter åtskilliga timmar i båten med endast en matharr på meritlistan blev det så tid för hemresa. Med minnet av harr-aset på näthinnan satte sig Harran och Räven i bilen förvissade om att hit kommer de att återvända många gånger.

Epilog
För varje besök man gör i Stora harrträsket lär man sig något nytt. Under 2004 års besök fick våra tappra portalfigurer lära sig följande:
- Sjujävla-strykan ser ut att vara fantastiskt bra, klart bättre än Östes fjärd som året innan framstått som ovedersägligt bäst.
- Det finns fortfarande ingen fisk kring fån-stenarna.
- Den enda var, är och förblir en fantastisk fluga och dess derivat ser ut att även de fiska fint. Derivat 1 av Den enda överglänste till och med originalet, och det med råge. Den endas olika derivat återfinns i fluggalleriet på Pelles fiske.
- Guldhuvad e-12 är alltjämt en fin fluga och levererade denna resa flest fiskar i stort format, förutom den klart största förståss.
- Det finns riktigt stor harr i träsket. Att det dröjde till det fjärde besöket innan det visade sig förvånar ingen som läst "Att ha timmarna....".
- Lon är ok men Siken ligger bättre.
- Att söka vak där det är lä är en sämre fiskemetod än trolling.
- Harr är gott men som frukost är bacon överlägset - fast det kan knappast sägas vara en ny lärdom.

Som slutord kan sägas att till Stora harrträsket kommer Ammer-Harran och Räven alldeles säkert tillbaka till. Vill ni se det som ett hot eller ett löfte är upp till om ni är harr eller inte.