Midsommarträsk igen
Text: Arne Wahlström
Foto: Fleming Sandell
Fiskeår: 2012
Prolog
Sundsvall den 13 juni 2012. Räven sitter vid bindstädet och tittar belåtet
på bordet framför sig. Där ligger de och de ser ut precis som de ska. Efter
flera år av resultatlöst letande har Räven äntligen hittat det material
som tyckts vara försvunnet i redskapshandeln. I kvällsljuset skimrar ett
par dussin äkta exemplar av Den enda. Flugtrollingen kommer att återta sin
plats som det fångstsäkraste fiskesättet i Harrträsket och det är sannerligen
på tiden. Allt prat om spinnare som pågått en tid är ämnat att fastna i
halsen, och ordningen är på väg att återställas. Bara några dagar kvar myser
Räven.
Ankomsten
Det är
midsommar 2012 och den sedan ett år införda midsommartraditionen att fira
årets ljusaste dygn vid Harrträsket står för dörren. I bilen sitter Räven
och den alltmer rutinerade träsketfiskaren Spindeln och känner ett mått
av obehag. Har de överlistat eller blivit överlistade?, tänker de, något
är inte som det ska. Det var något Skarven hade sagt som gav upphov till
den märkliga känslan. Men - som deckarförfattare gärna skriver - de kunde
inte riktigt sätta fingret på vad det var.
Den gemensamma bilresan startade vid eftermiddagstid i Sundsvall onsdagen
före midsommar. Samma dag skulle våra hjältars resekamrater flyga till Piteå,
för att på torsdagen ansluta till Harrträsket med bil. Spindeln och Räven
hade sedan länge planerat att se till att komma först till träsket, och
efter att Skarven och Lommen meddelat att de skulle basta, ta några öl och
sova över i Piteå till torsdagen, hade de slagit sig till ro med vissheten
att vara först på plats.
Men nu hade de alltså blivit osäkra. Varför hade Skarven frågat om de fortfarande
var kvar i Sundsvall som svar på det foto på en välfylld Veltic-ask som
Spindeln just hade skickat? Spindeln hade givetvis lögnaktigt svarat att
det var de, trots att snart halva vägen till Sorsele var avverkad. Men varför
ville han veta det, kunde det vara så att även Skarven och Lommen hade planerat
sattyg och var på väg till träsket för att själv komma först? Resan hade
föregåtts av lite tuppfäktning så det var inte en omöjlig tanke att det
fanns fler intrigerande resedeltagare än Spindeln och Räven. När de tänkte
efter verkade det också rätt korkat att sova över i Piteå, för att gå upp
i ottan nästa dag och kasta sig in i bilen. Och Skarven och Lommen är inte
korkade. De blev allt mer övertygade om att illgärningar var i görningen
och bilen ökade hastigheten, dock självklart inom hastighetsbegränsningarna.
En tidsuppskattning visade att om båda resesällskapen skyndade sig så skulle
de kunna nå träsket ungefär vid samma tid. Därför skulle den skickligare
bilföraren vinna tänkte Räven där han satt bakom ratten. Och så blev det!
Väl på plats möttes Räven och Spindeln av att stugan Siken stod tom. Efter
vederbörlig välkomstöl och transport av gods till stugan gjorde de i ordning
båten och riggade Sven-Eric. När de var redo att ge sig ut hade det gått
så lång tid att de avfärdat tanken på att Lommen och Skarven skulle ansluta
samma natt. Plötsligt sa Räven: - "Hör du, det kommer en bil på andra sidan
sjön". Spindeln nickade eftertänksamt och de bestämde sig för att knäcka
ytterligare en öl och se om några slagna hjältar skulle komma travandes
i skogen. Efter en stund hördes det bekanta ljudet av en bildörr som slår
igen och några minuter senare avtecknade sig två lätt tilltufsade gestalter
i skogsbrynet.
Skarven och Lommen hade i likhet med Spindeln och Räven iscensatt en vit
lögn för att vara först på plats, men medan de senare hade syftet att kasta
sig ut på sjön hade de förra planerat att göra en eld och sitta redo att
bjuda på en öl om händelseförloppet utvecklat sig på ett annat sätt. Åtminstone
var det så de sa, funderade Räven och Spindeln. Hursomhelst hade intrigerandet
fungerat föredömligt för Spindeln och Räven och de kände sig mycket belåtna.
Lommen var fiskesugen och kunde inte låta bli att omedelbart skicka ut ett
drag i vattnet och belöningen var omedelbar då en hyfsad gädda nöp till
i första kastet. Riktigt så enkelt brukar det inte vara, fortsätter han
så här kommer han snart att ha fått all fisk i sjön, tänkte en oroad Räv.
Spindeln och Räven var snart redo för den första turen. Det blev en fin
start, tre harrar, varav en utsökt matfisk den första halvtimmen. Därefter
var harrfisket slut för natten, något som signalerades av att abborrarna
började hugga. I sinom tid letade sig även Lommen och Skarven ut på sjön.
Det syntes att de var lite ovana att ro båten och det kunde skönjas ett
och annat trassel, men i allt väsentligt såg det ut att vara en fullt godkänd
första insats i harrträsket.
När de på sennatten samlades på land visade det sig att Skarven och Lommen
drillat gädda vid ett par tillfällen. De menade förvisso att den ena fisken
endera var en stor harr eller möjligen abborre då den inte uppförde sig
som en gädda. Räven och Spindeln bestämde sig för att sätta den bedömningen
på kontot för överdrivna förväntningar, något som så ofta grumlat objektiviteten
även för dem själva, eftersom hugget skett på en av de gäddsäkraste platserna
i hela sjön. Men det är inte så illa att drilla gädda heller, det skulle
Räven och Spindeln bli varse vad det led.
Torsdag
De vaknade
på torsdagsmorgonen och tiden var slagen för den första riktiga fiskedagen.
Gårdagens kraftfulla blåst hade överlevt natten, men det var oroväckande
att himlen till övervägande del var blå och det var mycket ljust. Blå himmel
är alltid dåligt för fisket i träsket, men när det blåser kraftigt kan fisket
understundom ändå vara drägligt. Det skulle bli en svår fiskedag. Egendomligt
nog var de ändå fulla av tillförsikt och berömde sin förmåga att lära sig
av bistra erfarenheter.
Ett par år tidigare hade de fiskat under eländiga förhållanden i sjön Snorsen,
och efter den upplevelsen insåg de vikten av att vara i god form så att
de alltid hade ork att strävsamt slita sig igenom de tyngsta av fiskedagar.
Resultatet av tankemödan var att firandet under dagens första fisketur skulle
genomföras i traditionell form, medelst grogg i pet-flaska, men att de därefter
skulle celebrera i den fenomenala fiskeprodukten Varm & Kall. Nyordningen
skulle medföra att de var pigga, alerta och uthålliga under en lång fiskedag.
Skarven, som i Stockholms innekretsar är mer känd som Cash Manager of the
year (2012), och Lommen visade ifråga om medhavd dryck upp oförlåtliga nybörjartakter
och hade endast införskaffat öl, något som är gott på strandbacken men ett
elände för det så viktiga firandet. Detta misstag kom att medföra stora
bekymmer och är tvivelsutan den avgörande orsaken till att de upplevde ett
osedvanligt trögt fiske under resan. Firandet av fisk och andra händelser,
riktiga eller imaginära, är lika viktigt för resultatet som att ha rätt
beten i vattnet. Det visste Räven och Spindeln, och det vet numera också
Lommen och Skarven.
Lommen hade fått den strålande idén att införskaffa ett par walkie-talkies
så att båtarna skulle kunna hålla kontakt under fiskepassen. Ganska snabbt
rapporterade Lommen och Skarven att de hade fått en harr, inte så stor,
men ändå den första harren. Spindeln och Räven bytte med en ilning av oro
ett ögonkast. Hur kunde det komma sig att de andra fått fisk först? De bestämde
sig för att det handlade om tur och fortsatte att konsekvent kamma av de
platser som erfarenheten förtäljer vara särskilt betydelsefulla.
Ansträngningarna bar hygglig frukt och de kunde belåtet konstatera att matfisken
var bärgad. Soliga dagar finns det inte någon garanti för att det ska gå
att ordna matfisk så de var nöjda med sin bedrift. Efter middagen återstod
kvällspasset. De hyste förhoppningar om gott fiske eftersom förhållandena
nu liknade den föregående kvällen, och då hade de snabbt fått tre harrar
innan abborren tog över.
Nytt för i år var att de ville justera rutten kring Sju jävla, Östes, Sundet
och Graylings corner genom att åka varvet medsols istället för den normala
motsolsturen. Anledningen var att de skulle få en bättre och mer kontrollerad
ingång till Sundet. Sådana detaljer kan vara av stor betydelse hade de tänkt
ut en sen höstkväll året innan.
Kvällen hade börjat lägga sig då de i sakta mak längs den justerade rutten
lämnade Grayling corner och gled mot sundet. "Fisk!" utbrast Spindeln med
skälvande röst. Spöet stod i en djup båge och de förstod båda att det var
fråga om en gädda. Gädda som hugger på en Rapala av mindre modell med 0.20
mm nylonlina innebär vanligtvis en wobbler mindre i asken. De var visserligen
välförsedda med Rapalawobblers, men det är alltid surt att förlora sådana
drag. Den här gäddan var dessutom avsevärt större än de gäddor som normalt
slår till i Harrträsket. Ödet för den öringfärgade wobblern föreföll vara
beseglat. Gäddan gjorde som den ville, ena stunden stod den stilla för att
i nästa ögonblick enkelt vinna ett antal meter lina med några lugna stjärtslag.
Spindeln fokuserade som en elitidrottare där han satt med spöt i sina händer,
och Räven började sakta och metodiskt föra båten mot land, eftersom han
bedömde att landningen skulle ha bäst utsikter till framgång där.
I alla tider har människan uppfattat sig ha skyddsänglar. Även drag har
skyddsänglar visade det sig och dragens skyddsänglar antar en avsevärt mer
konkret form än människans diton. Rapalans skyddsängel heter Ambassadeur
2500. Multirullens direktkontakt och stabila bromsmekanism syntes skapa
en skyddssköld mot gäddans tänder. Spindelns drillningskonst uppnådde med
den lilla multirullens enträgna bistånd oanade höjder. Det i kombination
med att Räven trotsade elementen och gav sig ut i böljorna, och med båda
armarna skyfflade upp gäddan på land fullbordade drillningskonstverket!
Motvilligt, men med en förvånad beundran i rösten konstaterade Spindeln
att när det kommer till drillningen så har multirullen stora förtjänster
i förhållande till spindlar. Han menade dock bestämt att en Shimano Stella
nog var ett likvärdigt, om inte bättre, drillningsverktyg. Räven skakade
modstulet på huvudet och tänkte att Spindeln var oförbätterlig...
Tjugo minuter senare var det dags för nästa gädda som dock var betydligt
mindre. Icke desto mindre hade den lika vassa tänder, men skyddsängeln visade
sig även denna gång ha större kraft än gäddans tänder.
Fösta dagen hade givit ett antal harrar, en normal gädda och en större gädda,
låt vara icke storgädda. Harren hade företrädesvis huggit på en liten Veltic
med Den enda-färgad sked och en särskild krok som Räven försett med samma
material som används för att binda Den enda. Kroken var något mindre än
den vanliga Veltickroken och dessutom betydligt tunnare och vassare. De
insåg snabbt att det var en mycket god idé att byta till högklassiga krokar
eftersom även de försiktiga huggen, som under långa stunder är de vanligaste,
ledde till fisk i båten.
Skarven och Lommen hade till följd av misstaget att ha fel dryck haft sämre
utdelning men noterade med tillfredsställelse att deras medresenärer av
fiskeresultatet att döma snarare var gäddfiskare än harrfiskare. De undrade
förstulet varför man beger sig ända till Sorsele för att fiska gädda när
arten finns på hemmaplan. Något låg det onekligen i beaktelsen...
Midsommar
Aj,aj,aj
- solsken och nästan ingen blåst, alltså en klart sämre fiskedag än den
föregående som vad harrfisket anbelangade varit högst måttlig. Nu gällde
det att bita ihop och förbereda sig mentalt för långa perioder utan hugg.
Det var nu det skulle visa sig om det var det genidrag att byta ut Pet 2
och 3 mot Varm & Kall. Uthålligheten skulle utsättas för prövningar och
de skulle tvingas testa alla sina nymodigheter som planerats sedan fjolårets
midsommar.
Sidoparavanerna fick första försöket. I lugnt klart väder gäller det att
få bort betena från båten och därför är sidoparavander teoretiskt tilltalande.
Förra sommaren hade Räven tagit med sig en paravan som inte alls fungerade
- den bara släpades i ytan rakt bakom båten. Förde ett jäkla liv gjorde
den också. Spindeln hade nu finkammat huvudstaden för att hitta bättre paravaner
och de firade euforiskt att paravanerna snart skulle göra den gamla regeln
om dåligt fiske vid soligt och stilla väder obsolet.
Den första paravanen sattes försiktigt ned i vattnet. Egendomligt nog tyckts
den mest släpa rakt efter båten och en obehaglig deja vu-känsla från föregående
år insmög sig i deras medvetanden. -"Den måste nog ha längre lina" föreslog
Räven och Spindeln höll med. Den längre linan hade inte alls den förväntade
effekten och paravanen släpades alltjämnt efter båten, ungefär som när man
försöker sätta koppel på en katt som är van att springa fritt. En stund
senare var paravanerna nedpackade och förblev för resten av resan förpassade
till land.
Djuprigg var den andra nyheten som skulle prövas. Spindeln hade skaffat
en djuprigg som skickades ned på två meter eftersom Sven-Eric ivrigt rekommenderade
det djupet. Av årets nyheter var djupriggen den de satte högst tilltro till.
Djupriggen fungerade visserligen som den skulle, och även om de inte visste
säkert på vilket djup betet fiskade så stod det snart klart att det fiskade
djupare än det spö som inte apterats till riggen. Problemet var bara att
det inte högg någon fisk. Poängen var ju att riggen skulle tillgripas när
fisket var trögt, men då fisket var trögt högg det vare sig på spöet med
djuprigg eller det andra. Och när det understundom blev en kortare huggperiod
verkade spöet utan rigg gå bättre. I ärlighetens namn ska sägas att de inte
registrerade ett enda hugg på betet med riggen! Spindeln och Räven enades
om att det säkert finns tillfällen då djupriggen kan göra skillnad, den
gjorde trots allt det den var avsedd att göra. Men de var också eniga om
att huggperioden var vikigare och att det handlar om att vara på sjön med
rätt grejor i vattnet när huggperioden inträder. Sålunda var det bevisat
att övergången till Varm & Kall var den mest betydande nyheten, eftersom
den bidrog till ökad uthållighet och fler fisketimmar.
Mask och maggot. Så var vi då där igen, men det är sådana här dagar det
ska prövas och maggoten var förstås en nyhet. Sjöns utloppssida var helt
spegelblank och harren började vaka i området. De kastade lite med UL-spön
och lyckades få några fiskar, men fisken höll sig på behörigt avstånd från
båten och de små spinnarna gick inte att kasta tillräckligt långt. Alltså
dags för mete som man kan släppa ut och sedan sakta glida ifrån tills rätt
avstånd uppstår. Metets utsökt usla track-record avskräckte en smula men
maggoten var värd ett försök. De höll på i någon timme. Spindeln tyckte
sig se att ett flöte rörde sig men Räven hade inte sett något. De firade
glatt att metet åter visat sig vara en dålig metod i träsket.
När dagen förpassades till arkivet stod det klart för dem att matfisken
åter hade ordnats och att det var den traditionella fiskemetoden som givit
bäst utfall. De hade faktiskt fått ganska hyggligt med harr om man ser till
omständigheterna, även om det ska medges att många timmar krävdes för att
åstadkomma det.
Natten markerade sitt intåg genom att abborren åter dök upp. På vägen hem
till Siken passade ännu en gädda på att knipa en liten Rapala, men dragens
skyddsängel visade sig även denna gång värdig sin upphöjda titel och draget
räddades ur bestens käftar.
Vid den överdådiga midsommarlunchen som sällskapet förtärde sent på kvällen
rapporterade Skarven och Lommen att fisket åter varit trögt. De hade också
denna dag snabbt fått en harr men sedan ville det inte riktigt lossna. De
insåg förstås att det hela berodde på den felaktiga fiskedrycken och förklarade
att de aldrig skulle göra om samma ödesdigra misstag igen. Spindeln och
Räven instämde i analysen.
Midsommardagen
De vaknade
på midsommardagen fyllda av energi och fiskelust. Moln på himlen och lite
mer vind ingav välgrundade förhoppningar. Kanske skulle det ändå bli en
riktigt bra fiskedag tänkte de.
Det började i området där ellipsen ligger som närmast n'Rikards trad. Ett
par hugg relativt tätt inpå varandra och känslan av att fisken var aktiv
tilltog. När de följt traden och närmade sig ön där Rikards stuga är belägen
bugade sig ena spöet lätt och snart hade de fått dagens första harr. Under
en period på någon halvannan timme avlöste huggen varandra på det sätt som
de kände igen från tidigare träskturer då fisket varit riktigt bra. Så fort
solen smet fram mellan molnen upphörde huggperioden för att återupptas så
snart den gömde sig bakom dem igen. Skillnaden var häpnadsväckande.
Den större harren var dock inte på hugget och ingen gravharr bärgades trots
att antalet fångade harrar, liksom medelvikten var god. Dagar som denna
går ett stort antal fiskar förlorade och det är inte omöjligt att det bland
dessa kan ha funnits någon gravharr. Med säkerhet kan dock sägas att någon
storharr inte smakade på betena.
Dagens mest framgångsrika bete var en Veltic med en skedfärg som närmast
kan sägas vara inspirerad av färgerna i den tyska flaggan. Veltic-tysk fick
den därför heta. De ångrade att de inte prövat den tidigare eftersom den
tog betydligt fler harrar än den Veltic med Den enda-färgad sked som annars
varit huvudvapnet under resan.
När de avslutade resans fiske på nattkröken kunde de konstatera att midsommardagen
bjudit på ett fiske som de bara undantagsvis upplevt de senaste åren. De
kunde också konstatera att det var den första dagen med riktigt bra fiskeväder
på länge och drog slutsatsen att om förhållandena är de rätta så är sjön
förmodligen inte så mycket sämre än tidigare.
Skarven och Lommen hade också en något bättre dag än tidigare. Självklart
kunde inte något väder läka misstaget med fiskedrycken och därför ville
det inte lossna på riktigt. Men med den erfarenheten, samt erfarenheten
av att fiska i vattnet lär det bli stordåd vid nästa resa!
Eftertankar
Men vad hände med Rävens alla exemplar av Den enda? Det sorgliga svaret
är att flugkastets kräftgång fortsatte och att flugspöet efter första dygnet
inte ens var med i båten. Det var med stor sorg Räven återigen fick uppleva
att den metod han och Harran utvecklat under så många år, och med så stor
framgång, tycktes vara redo att dödförklaras.
Kriget mellan harr och abborre ser ut att ha stabiliserats. Dagtid fick
de inte en enda abborre och när natten lade sig över sjön tog abborren och
gäddan över. Men de föregående årens - varannan harr, varannan abborre -
märkte de inget av. Kanske ändras det när vattnet blir varmare i juli, men
den västa oron för Harrträskets utveckling får nog anses vara över.
Riktigt panerade harrfiléer med äkta kokad skaldjurs- och vitvinssås (inget
pulver alltså) är utsökt gott. Det är dock inte lika gott som bacon!
Fånstenarna har inte blivit bättre än tidigare. Visserligen fångades en
harr på en plats som får tillskrivas fånstenarna, men det behöver väl knappast
nämnas att det var resans minsta harr. Sannoliks skuffas den undan från
alla andra platser av större bröder och systrar med bättre förstånd.
Pet eller Varm & Kall. Period.
Någon kan tycka att det saknas en eller annan episod i berättelsen, vilket
sammanhänger med att Pelles fiske är en sida som handlar om sportfiske.
Epilog
Lainio
älv den den 15 juli 2012. Harran tittade på Rävens trekast med en blandning
av förvåning och avsmak och utbrast:
-Vad är det här för något?
Räven, som inte alls förstod vad som var på färde svarade glatt att ändflugan
var Den enda, i mitten satt en mycket välfiskande fluga han bytt till sig
av en fiskare som kallas Pastorn och att den tredje flugan var en Ismopuppa.
- Jag menar inte det, men hur har du gjort trekastet egenligen?, fortsatte
han.
Räven som började bli lite irriterad svarade raskt att kastet uppenbarligen
tog bra med fisk.
- Här får du ju fisk på allt, svarade Harran och utvecklade vad han menade.
Harran hade två allvarliga synpunkter på Rävens trekast. Dels var tafsmaterialet
för vekt, vilket enligt Harrans mening får till ofrånkomlig följd att upphängarflugorna
tvinnar sig runt tafsen, dels satt flugorna alldeles för tätt och då är
risken stor för att de tre flugorna fiskar betydligt sämre än vad en ensam
fluga gör. Harran påminde om den gång vid träsket då de han slarvat med
inköpen, och de endast hade tillgång till ett för tunt tafsmaterial. Det
hade inte alls gått bra.
Harran tystnade och gick uppenbarligen in i grubblerier.
- Är det såna här trekast du använt när du fiskat med Spindeln i Träsket?
frågade han efter en stunds tystnad.
- Jo, svarade Räven, som nu såg lite skamsen ut.
- Då är det inte så konstigt att flugtrollingen gått dåligt de senaste åren,
dags att vi åker till Träsket och återupprättar flugtrollingen, avgjorde
Harran.
Sundsvall den 12 augusti 2012. Räven sitter vid bindstädet och tittar belåtet
på bordet framför sig. Där ligger de och de ser ut precis som de ska. I
kvällsljuset skimrar ett par dussin äkta exemplar av Den enda. Det ska göras
en flugattack och inte ett enda drag ska följa med på resan. Det luktar
storharr! Bara några dagar kvar myser Räven...