Flugattacken!
Text: Per Persson
Foto: Per Persson
Fiskeår: 2012
Prolog
Lainio älv den 15 juli 2012. Harran satt med ett fånigt flin på
läpparna och beundrade den fina harren som låg framför honom.
Han tittade upp mot Räven och blicken fastnade på hans trekast - det
fåniga flinet byttes med ens till ett uttryck som mer såg ut
som en blandning av förvåning och avsmak och han utbrast:
-Vad är det här för något?
- Ändflugan är Den Enda, i mitten sitter en Pastorn's och den
tredje flugan är en Ismopuppa, sa Räven glatt och nickade samtidigt
uppskattande mot storharren som låg där på stranden.
- Jag menar inte det, men hur har du gjort trekastet egentligen?, fortsatte
Harran som tyckte Rävens trekast mer såg ut som en trasselhög.
- Det tar ju uppenbarligen en massa fisk, sa en lite irriterad Räv.
- Här får du ju fisk på allt, svarade Harran och kände sig sedan nödd
och tvungen att visa hur ett trekast ska se ut på riktigt - att man
inte kan använda ett för vekt tafsmaterial och att flugorna inte
får sitta för nära varandra.
En stund senare frågade Harran:
- Är det såna här trekast du använt när du fiskat med Spindeln i Träsket?
- Jo, svarade Räven, som nu såg lite skamsen ut.
- Då är det inte så konstigt att flugtrollingen gått dåligt de senaste åren,
dags att vi åker till Träsket och återupprättar flugtrollingen, avgjorde
Harran.
På plats
Stora
Harrträsk den 16 augusti 2012. Harran satt med ett fånigt flin
på läpparna och beundrade den fina harren som låg framför
honom - detsamma gjorde Räven. Flugattacken hade inletts i framgång
redan det första fiskepasset - en gravharr var bärgad!
Flugattackens mål var alltså att återupprätta flugtrollingen,
och aldrig hade väl Harran varit så noga som på denna resa
när han konstruerade de första trekasten. Spöet med intermediate-lina,
det spö som genom åren visat sig vara den säkraste harrdräparen,
fick en tafs av fluorocarbon i storlek 0,24. Fluorocarbon har fördelarna
att det är styvt och att det syns mindre än nylon i vattnet -
något som passar ypperligt för ett trekast på sjunkande
lina. Fluguppsättningen blev ett "träsket-dream-team";
längst ut en Den Enda (Den Enda derivat 1 för att vara exakt),
i mitten en guldhuvad E-12:a och längst upp en Dyson. Det andra spöet,
apterat med en flytlina, fick en tafs av nylon i storlek 0,23 - lämpligt
för just denna uppsättning. Även här fick en Den Enda
förtroendet som ändfluga och längst upp kändes Ismopuppan
som ett bra val. Mittenplatsen på detta kast, som blev den plats där
eventuella experiment skulle tillåtas, tilldelades inledningsvis Pastorn's
2:a.
Även Räven var fokuserad som i fornstora dagar - de erkänt
bra platserna och rutterna fiskades av med minutiös precision, och
varje vägval var väl genomtänkt (som till exempel; skulle
de, via Östes, svänga av mot Sundet eller skulle de sikta på
Splittens, efter ett avslutat svep på Sjujävla). Med i beräkningarna
låg även den aktuella tiden på året, och att vid
tidigare augustibesök så hade ellipsen varit bra. Därför
fick ellipsen lite mer tid än den fått de senaste åren,
och det med gott resultat. Den ovan nämnda gravharren togs dock i Graylings
corner.
Flytlinan levererade sisådär så de bytte snart till ytterligare
ett spö med sjunkande lina - en lina som gick något djupare än
intermediate-linan. Den fungerade bättre och jämnade ut andelen
hugg per spö något, så flytlinan fick bara göra kortare
gästspel därefter - det var helt enkelt så att harren inte
var särskilt sugen på ytgående flugor denna gång.
Drottningsstenen
Den som
kan sitt Stora Harrträsk, antingen via empiriska studier eller via
den rika information Pelles Fiske har att erbjuda, vet att man inte ska
ge sig in i närområdet kring Drottningsstenen i onödan.
Trots detta tog vår berättelses bragdmän under den andra
dagens fiske det djärva beslutet att fiska av just det området
- de minns ju hur bra det hade varit där under en fisketur i slutet
av förra seklet, då det precis som vid denna resa hade huggit
bra på ellipsen. Egentligen är det väl så att den
riktigt klassiska ellipsen faktiskt fiskar av Drottningsstenen, men de hade
hållit ut en bit av ren och skär fruktan de första varven.
Räven satte kurs mot Drottningsstenen och såg sig nervöst
omkring sig för att se var hon låg och lurade. Vinden tilltog
med ens och det började för första gången på
resan gå lite vågor. Harran satt på helspänn, även
han spanandes efter den förrädiska stenen.
- Å fan, där är den! ropade plötsligt Räven och
gjorde en kraftig sväng - de hade bara varit millimeter från
en kollision och ett säkert dopp.
- Den är lömsk, sa Harran och kände strax därefter en
drag i linan.
Sekunden senare; det ryckte till även i det andra spöet och snart
satt de och drillade varsin harr. De gled längre och längre bort
från Drottningsstenen och i samma veva mojnade även den vind
som hade följt dom genom den farliga passagen. Drottningsstenen hade
gjort det så svårt som möjligt för våra hjältar,
men belönat deras tapperhet med en doublé. De firade vördnadsfullt
att de blivit skonade och lämnade därefter Drottningsstenen i
fred.
Attacken resulterar
De fick tre dagar med ett väder som varit fantastiskt, om de nu hade
varit ute för att bättra på sina redan imponerande solbrännor.
Men, som ni vet, så är ju sol inget man vill ha om man vill få
bra med fisk i Träsket. Även vinden var för snäll -
det var bara Drottningsstenen som kunde mana fram den vind de ville ha,
men det gjorde hon sparsamt. Trots detta fick de skapligt med fisk - mestadels
harr, en del abborre samt en gädda som högg på en guldhuvad
E-12:a. Storharren visade sig då den mitt i drillningen gjorde ett
rejält hopp, men efter en kraftig rusning gick den lös. Surt sa
Räven, men man kan inte fånga dom alla, och det var tack och
lov inget som nosade på pers.
Den Enda dominerade inte riktigt som förväntat och lät även
de andra flugorna leverera. Den som bäst tog tillvara på detta
var inte oväntat den guldhuvade E-12:an. Tillsammans stod dock dessa
två för merparten av fångsten.
Ellipsen, n'Rickards trad och Splittens var resans hetaste områden
- det verkar som att de norra delarna av Träsket är de som levererar
när man börjar komma in mot slutet av säsongen.
Epilog
Det behövdes
inte mer än en riktad flugattack, med Harran som trekastsnidare, för
att Räven skulle få tillbaka tron på flugtrollingen! Rävens
grundliga studium av trekastens uppbyggnad under resan torde räcka
för att han skall klara sig hyggligt även utan Harran i båten
- något som Spindeln, Velticens vurmare nummer ett, satt hemma och
oroade sig för. Nu blir det intressant att se hur Räven och Spindeln
hanterar detta faktum nästa säsong när de åker på
sin traditionella Midsommarträskresa;
- kommer Räven att komma ihåg hur trekasten skall byggas?
- kommer Spindeln att hantera mothugg på flugspöet lika koncentrerat
som på kastspöet?
- kommer Räven ha energi nog att hantera såväl båtens
framfart som teoretiserandet över vilka flugor som bör användas
och på vilket djup dom bör fiska?
- kommer Räven och Spindeln hitta någon fiskrätt som är
godare än bacon?
Många frågor som i skrivande stund saknar svar - det blir till
att bevaka Pelles Fiske även kommande säsonger!