Steg-för-steg

Artiklar

Att variera en klassiker...

Tidigare publicerad i FiN oktober 1999
Text: Per Persson & Arne Wahlström
Foto: Gunnar Johnson & Per Persson

Européa 12 är en av våra mest populära nattsländefavoriter, främst till harrfisket. Vad är därför naturligare än att försöka utnyttja flugans framgångsrika grundtema också i andra nattsländekreationer - torra såväl som våta...

En hel del nattsländor är synliga över vattnet och harren vakar för fullt. Ändå vill fisken inte riktigt hugga på den exemplariskt utlagda E 12:an. Frustrerad och med allt för lätt fiskekorg styrs stegen hemmåt. Varför tog inte fisken? Kanske var det så att flugan trots allt inte var tillräckligt lik de svärmande nattsländorna? Svaret kan mycket väl vara ja, och i så fall kanske tanken på att försöka binda en lätt variant på det ursprungliga mönstret är motiverad - en fluga som bättre stämmer mot nattsländorna på vattnet. Européan är ju väl beprövad och erkänt bra, men genom att variera flugan i storlek och färg - olika nattsländearter varierar ju i utseende - ökar naturligtvis attraktionskraften på fisken.

Ibland binder vi endast för bindandets egen skull. Som hängivna flugbindare sitter vi och filosoferar vid städet. Västens alla flugaskar är visserligen redan välfyllda, men glädjen att binda små konstverk gör ändå att vi dras till städet. Flugbindning är nämligen inte bara att skapa fångstgivande flugor. Nej, vi binder också gärna som ett självändamål, enbart för att vi tycker om att skapa vackra flugor... Vid sådana tillfällen frågar vi oss ofta vad vi ska binda. Många gånger experimenterar vi kanske med material, kanske med varianter på redan kända teman. Varför då inte utgå från en av våra populäraste nattsländeimitationer, den franska flugan Européa 12. I sitt originalutförande är den en båda vacker och effektiv fluga som återfinns i många harrfiskares flugaskar. Men det hindrar inte att vi kan binda egna varianter på grundtemat; Rolf Smedman nämner ju till exempel en egen favorit med gingerfärgat hackel. Vi kan alltså både göra avsteg från grundmönstret för att få en fluga som förhoppningsvis är bättre anpassad till den rådande fiskesituationen och som samtidigt på ett eller annat sätt tilltalar oss själva som flugbindare, eftersom vår flugbindning ju inte enbart går ut på att binda flugor som till varje pris är så effektiva som möjligt. Vi ska också kunna njuta av en vacker flugas utseende vid bindstädet.

Egna varianter
Vår första variant härstammar från Lennart Bergqvist. Till att börja med så utelämnar Lennart stjärten på sin variant, helt enkelt för att nattsländor ju saknar stjärt. Vidare förser han flugan med ett ganska tätlindat hackel, som består av lika delar brunt och grizzle, en färgkombination som i vårt tycke gör att flugan blir vackrare samtidigt som den ser mer levande ut. Anledningen till det kraftiga hacklet är att flugan ska kunna stripas på vattnet - en fisketeknik som väl immiterar en nattsländas beteende.

Vår andra variant är inte bara en bra fiskefluga, den är också vacker att se på. Kroppen består av olivefärgad dubbing och hacklet är ljust olive blandat med grizzle. Vi har upplevt tillfällen då denna olivefärgade variant av E 12:an varit helt i harrens smak och ser därför absolut till att den alltid finns med i våra flugaskar.

Den tredje varianten är inte särskilt lik den ursprungliga Européan. Men eftersom den är så bra vill vi gärna låta den vara med i vår presentation. Den har visat sig speciellt framgångsrik vid harrfiske i vårt lands nordligaste delar och binds med tealvinge och grizzlefärgat hackel, gärna i mindre krokstorlekar.

Lennart Bergqvist har även introducerat den dykande nattsländan, vilken imiterar en slända på väg ner mot botten för att lägga sina ägg. Lennart binder en variant med E 12:an som utgångspunkt, men han byter ut originalhacklet mot en mjuk, brunspräcklig fjäder från rapphöna samt lindar en framkropp av Fly-Rite. Flugan fiskas med dead-drift och en förtyngning i form av en blykula 75 centimeter upp på tafsen.

Gunnar Westrin avslutade vid ett tillfälle ett av sina föredrag med att berätta att tänkte prova att binda och fiska en E 12:a med guldhuvud. Nu vet vi inte hur han tänkt sig flugans utseende i övrigt, men hans idé fick ligga till grund för en variant, som också är baserad på och bär drag från Lennart Bergqvists dykande nattslända. Resultatet blir att man slipper trassla med blykula på tafsen. Metoden blir alltså enklare, även om en oförtyngd fluga med förtyngning på tafsen rör sig annorlunda i vattnet än om själva flugan är förtyngd... Att vår egen kombination av Gunnar Westrins och Lennart Bergqvists idéer fungerar utmärkt visade sig emellertid vid sommarens fjällfiske, då den nya flugtypen blev något av en allroundfavorit vid de tillfällen fisken inte steg till våra flytande Européa varianter.

Våra exempel på hur man kan binda varianter på Européa temat utgör inte någon komplett serie. Men flugorna visar kanske ändå hur man kan skapa ett mer varierat utbud av nattsländeimitationer i sin flugask - och då från en grundmodell sam all erfarenhet visat sig tillhöra harrens verkliga favorit. Förhoppningsvis kan flugorna i vår artikel inspirera till experiment både vid bindstädet och ute vid harrströmmarna. Den bästa varianten är förmodligen inte skapad ännu...