Flyrite #11
Text & Foto: Per Persson
Vårvintern 1985 köpte jag min första förpackning flyrite. Innan dess hade jag nöjt mig med att tillverka flugkroppar av garn och flossilke men nu var det dags att utöka materialfloran och flugbindningskunskaperna. Varför det blev just flyrite #11 kommer jag inte ihåg idag, jag kände vid den tiden inte till några mönster där kroppen var gjord av orange dubbing. Kanske berodde det på att mina garner täckte upp de flesta andra färger jag behövde i mitt bindande. Hur som helst band jag några flugor under vintern där jag använde min nyinköpta flyrite till kroppsmaterial.


Jag har alltså ända sedan 1985 fiskat med orangea flugor med gott resultat - ibland har dessa varit det enda fisken behagat ta på. Vad beror det då på att orange, en färg som knappast kan sägas vara särskilt naturligt förekommande i våra vatten, fungerar så bra? Min teori, som dock är högst ovetenskaplig, är att fisken ofta tar på sådant som utmärker sig på något sätt jämfört med vad den vanligtvis äter. När något på flugan är överdrivet, som till exempel stjärt och hackle på variantflugorna, eller avviker i färg blir fisken helt enkelt nyfiken på vad det är den ser. Dessutom syns orange väldigt bra vilket kan tänkas vara en bidragande orsak till att orangea flugor fungerar så bra som dom gör. Nedan går jag igenom de i artikeln nämnda flugorna, bind och pröva dom själv.
Bôlôn favorit (torrfluga)
Skapad 1985 som en ren experimentfluga utan egentlig baktanke, men som har visat sig vara väldigt bra på att lura harren till hugg.
Krok: Torrflugekrok storlek 12 - 14.
Bindtråd: Svart.
Stjärt: Brunt tupphackle.
Kropp: Flyrite #11.
Hackle: Brunt tupphackle.
Biegents Black (torrfluga)
Upphovsmannen okänd för mig. Min kollega Göran fann mönstret i en gammal fiskekatalog våren 1985 och den har visat sig vara nästintill lika vass som Bôlôn.
Krok: Torrflugekrok storlek 14 - 16.
Bindtråd: Svart.
Ribb: 2 - 3 varv Påfågelherl.
Kropp: Flyrite #11.
Hackle: Svart tupphackle, långfibrigt.
Glödhäcksnymf (nymf)
Ursprungligen bunden för att fånga harr, men har visat sina bästa sidor vid rödingsfiske. Lämplig att använda både under sommar- och vintertid (och då som upphängare på pimpeltacklet).
Krok: Nymfkrok storlek 10 - 12.
Bindtråd: Svart.
Kropp: 1/3 bakkropp flyrite #11. 2/3 framkropp flyrite #2.
Glödhäck variant (havsöringsfluga)
En variant på ett känt och bra havsöringsmönster. Fin på att lura havsöringen att ta, framförallt i skymningstid.
Krok: Dubbelkrok storlek 4 - 6.
Bindtråd: Svart.
Ribb: Oval silvertinsel.
Kropp: Bakkropp flyrite #11.
Framkropp flyrite #2.
Vinge: Svart hår.