Två femmor för harrfisket
Text & Foto: Per Persson  Inför säsongens fiske är det så dags att se
över sina flugaskar och vilka fack som behöver påfyllning. Som
en inspirationskälla presenteras här två femmor som
tillsammans klarar de flesta utmaningar man möter vid ett
harrvatten. Femmorna består som sig bör av tre forwards och
två backar (hårde Hardy får ursäkta men enligt min åsikt
visade OS att en traditionell uppställning i rinken
fortfarande fungerar väl så bra som vilken torpedvariant som
helst, kanske bättre). Forwards representerar flytande flugor
och backar sålunda sjunkande flugor. |
|
| Förstafemman Forwards | |
|
Vänsterforward Striking Habit är likt Brendan Shanahan powerforward i uppställningen. Den är stor och tuff och en av de flugor som levererat de häftigaste huggen de senaste åren. |
|
Center Cdc-tolvan uppvisar samma briljans och finess som Gretzky gjorde i Edmonton under åttiotalets första hälft. Dess elegans och omisskännliga förmåga att presentera resultat gör denna fluga till självklar center i förstakedjan. Den får, med all rätt, mycket tafstid och gör oss sällan besvikna. Har inte lika många rekord som the Great One hann med under sin karriär, men cdc-tolvan är fortfarande ung och hinner nog dit… |
|
Högerforward Arnemyran har det otacksamma arbetet att täcka upp för övriga forwards i kedjan när dessa för en gångs skull sviktar – och det klarar den med bravur. Den har inte längre så mycket tafstid men den utnyttjar sina chanser väl och platsar därför fortfarande i förstauppställningen. Dess utskåpning av Torills myra – en märklig tilldragelse i Ljustorpsån då nykomlingen fick så mycket pisk att den sedan dess inte varit närheten av en tafs – sitter fortfarande på de initierades näthinnor. |
| Backar | |
|
Back Den guldhuvade e-12:an är likt Bourque den kanske mest komplette av samtliga backar. Det har visat sig i såväl kristallklara fjällvatten långt ovan trädgränsen som i humusfärgade skogsbelägna vatten. När forwardsuppsättningen stöter på alltför starkt försvar är detta det givna förstavalet. |
 |
Back Svartnymfen kan jämföras med Chelios – en gammal trotjänare som säsong efter säsong ligger i topp bland backar. Den kan visa upp vissa svagheter på bortplan men på sin hemmaplan i Ammerån dominerar den som aldrig förr. Många är de konkurrenter som försökt ta dess givna plats i förstafemman men svartnymfen har överlevt dem alla. |
| Andrafemman Forwards |
|
|
Vänsterforward Här huserar Rackelhanen likt den gamle Messier – har inte samma förtroende längre men med sin trygghet och sitt ledarskap kliver den emellanåt fram och kan då fortfarande ge resultat. |
|
Center Superpuppan har få, ja kanske bara en, överman. Den är elegant och finessrik men har inte samma briljans som cdc-tolven vilket gör att den förpassas till andrafemman. Där gör den dock sitt jobb bra och får ofta chansen att visa upp sig, även om dess tafstid minskat något på senare år. Om cdc-tolvan är en Gretzky så är detta en Larionov. |
|
Högerforward Pelles lilla grå är likt Pavel Bure osynlig långa stunder för att däremellan blixtra till och göra fantastiska resultat. Den backar väl upp sina kedjekamrater och får ofta chansen att briljera när de andra går tungt. |
| Backar | |
|
Back Dyson är sammanhangets Larry Murphy som han var sina sista säsonger, den äldsta och mest beprövade av alla. En stabil klassiker som fortfarande håller hög klass. |
|
Back GLSSCCSe 2 är i sammanhanget lite av Dysons motsats med tanke på hur pass ny flugan är. Likt Brewer har denna fluga en frisk fläkt av ungdomlig entusiasm och visar redan väldigt fina resultat. GLSSCCSe 2 kan gå långt, nästan hur långt som helst. |
| Målvakt |
|
 |
När till och med dessa två femmor går bet brukar
det bara finnas en sak att göra – gå hem med tom fiskekorg. Som
en sista utväg händer det dock att vi sätter vår tilltro till
den sista utposten, en djupt fiskad husmask, och det händer
faktiskt någon gång emellanåt att den räddar den dagens middag –
såsom målvakten som trots uselt spel av utespelarna ändå kan
rädda en poäng åt laget. |