Steg-för-steg

Artiklar

GLSSCCSe #2.1 - en ide – ett koncept – ett nytt mönster!

Text: Arne Wahlström
Foto: Per Persson

Vad är det som gör att vissa mönster fiskar bättre än andra? Det naturliga svaret vore att vissa mönster helt enkelt är bättre än andra. Men hur kommer det sig då att de mönster som Du fiskar med inte sitter på min tafs och vice versa?

Vi vet alla att valet av fluga hänger samman med vår tro på densamma. Vi vet också att vår tro kan vara mer eller mindre välgrundad. Men någonstans djupt därinne tror vi inte; vi vet när vi har träffat rätt. Och träffade rätt, det gjorde vi – när vi kom på idén med GLSSCCSe.

Redan inför säsongen 2001 skrev jag i en artikel på Pelles fiske om ett nytt mönster i GLSSCCSe-serien, och hävdade bestämt att mönstret skulle bli framgång. Det blev det. I den här korta artikeln skall jag beskriva varför mönstret kom till och hur det skall bindas.

Den nya idén är enkel. Mina erfarenheter visar att den lågt flytande torrflugann är överlägsen andra torrflugor. Det är en ovälkommen slutsats för en flugfiskare och flugbindare som satsat alltför stora summor på dyrbara torrflugehackel. Mirakelmedlet heter inte Hoffman – det heter Cul de canard och det kostar bara några kronor!

GLSSCCSe-serien har som genomgående tema konceptet lyster. Hittills har serien handlat om flugor som fiskas under ytan, men det nya tillskottet är en flymf och GLSSCCSe tar därmed steget upp till ytfilmen. I grunden är mönstret en variant på den särdeles välfiskande GLSSCCSe #2. Det mjuka höns/tupp- hacklet har emellertid bytts ut och ersatts med Cdc. Flugan har således en naturfärgad kropp med den vanliga GLSSCCSe-lystern, men bärs upp av hacklet och flyter prydligt i ytfilmen.

Första försöket på tafsen kom under resan till Laevasjokk sommaren 2001. Tyvärr hade jag endast ett par av de nya flugorna med på resan och fisketillfällena blev därför inte så många som hade varit önskvärt. Kroppen på flugtypen har tyvärr nackdelen att den inte är alltför stryktålig, men detta till trots lyckades det nya mönstret mer än övertyga. Faktum är att ingen annan fluga visade bättre snitt om man räknar antalet hugg i förhållande till antalet kast. Och då fiskades ändå aldrig flugan i ”The mailstream”. Efterföljande fisken har skett i olika vatten, däribland silikonvatten (inplanterad fisk) och i den trögfiskade Ljustorpsån norr om Sundsvall, och resultaten har varit så goda att jag vågar påstå att GLSSCCSe-serien definitivt skall utvidgas. Därmed vill jag presentera GLSSCCSe #2.1.

GLSSCCSe #2.1, Bindbeskrivning:
Krok: Valfri krok av lättare modell. Som alltid skall öglan peka nedåt. Storlek 10-16.
Bindtråd: Valfri. Innerkropp: Silvertinsel.
Ytterkropp: Flyrite av lämplig färg. Gråa, bruna och oliva nyanser har fungerat bäst.
Hackel: Cul de canard i lämplig färg – gärna i samma nyans som kroppen.

I artikeln om GLSSCCSe-serien på denna hemsida finns en utförlig beskrivning av bindningstekniken för kroppen.

Fisketeknik: Flugan fiskas som vanlig flymf.

Vad är då nästa steg i utvecklingen av GLSSCCSe? Jo, jag har en synnerligen spännande tanke inför den stundande sommaren. Varför inte kombinera det bästa av världar och tillämpa GLSSCCSe på något som redan är oerhört effektivt. Det blir sommarens utmaning. Därom yppas emellertid inte mer nu eftersom historien har visat att de flesta idéer inte förtjänar en plats i en offentlig publikation.