Mitt Ammerån - Vårv <in English>
Start | Hur
det började | Hur det
fortsatte | Och
fortsatte | Och sen då?
Moan | Blomgrundet
| Danielholmen | Baracken
| Vårv | Skattlandsforsen
| Färsån
Vårv
är ett mycket intressant fiskeställe i Ammerån. På södra sidan ligger
en stor vik och det finns flera intressanta strömmar som tarvar olika
starkt intresse beroende på vattenståndet för dagen. Ju lägre vatten,
ju längre vadar man för att finna den större harren och till slut
fiskar man mot stranden på den södra sidan. Ovan Vårv ligger
Båtlänningen, en fin lugn ström utanför ett lugnvatten som är bra för
maskfiskaren i början på säsongen och för flugfiskaren i slutet av
densamma. Vårv rinner ut i en skarp kurva, Ajaxstället, med stark
ström på norrsidan och ett för torrflugefisket intressant lugnvatten
på södra sidan. Nedanför kurvan ligger Skeftes som förfogar över några
fina harrströmmar. Båtlänningen fungerar bra att fiska i början på
säsongen och då företrädesvis med maskspö. Vårv och Skeftes brukar
komma igång något längre fram när vattnet gått ner en del - normalt
runt midsommar - och fisket är sedan bra så länge ån inte börjar stiga
igen. Ajaxstället kräver lågvatten och blir sällan riktigt fiskbar
förrän en bit in i augusti. Större delen av säsongen är det
våtflugefiske på Ammeråvis som gäller vid Vårv; tre flugor på tafsen
och klassiskt våtflugefiske där man lägger ut linan rakt ut i strömmen
för att sedan låta den driva ner genom de intressanta strömmarna. För
varje kast drar man ut några decimeter extra lina och fiskar på så vis
effektivt av strömmen. Man fiskar med fördel nattetid då de större
harrarna är som mest aktiva. I slutet på säsongen kan även torrfluga
fungera under varma eftermiddagar och då är det rännan och Ajaxstället
som är mest intressant.
Jag
började i mitten av sjuttiotalet så smått försöka lära mig binda
flugor. Knularna var ju inte så svåra att tillverka så snart kunde vi
få fisk på egentillverkade flugor. En dag hade jag suttit och lekt vid
bindstädet och bundit en streamer på en maskkrok. Flugan såg eländig
ut men min far sa att den såg ut som en riktig öringfluga och att den
skulle han minsann fiska med den kvällen. Sagt och gjort, den kvällen
fiskade vi vid Vårv och pappa fick två riktigt stora öringar på den
anskrämliga flugan och jag var överlycklig. Flugan fick efter den
kvällen namnet "öringens fasa".
Vi var ofta nere vid Vårv. Ibland bara pappa och jag, ibland var vi
fler. Vi brukade ibland ta med oss släkt och vänner till Vårv för att
umgås och fiska. Vårv blev ett ställe för fiske, social samvaro och
till och med, när somrarna var riktigt varma, för bad. Vårv såg inte
likadant ut då som det gör nu. Strömfårorna har flyttats och på den
tiden låg det två stora björkar på stranden som pekade ut mot vattnet
som var väldigt roliga för oss barn att leka vid. Nu har björkarna
sedan länge drivit iväg och många år har förflutit sen den tiden men
Vårv är likväl ett av de ställen jag helst åker till när jag ska fiska
i Ammerån. I slutet av sjuttiotalet följde min några år äldre kusin
Jan-Erik ofta med pappa och mig på fisketurer till Vårv. Vi kunde vara
ute till långt in på natten och fiska. Jan-Erik hade alltid en
"bull-påssa" med sig och vi fiskade och fikade och hade det allmänt
trevligt. Efter en sådan uppväxt är det omöjligt att inte bli fiskare
även som vuxen.
Det
var vid Vårv jag på allvar började fiska torrfluga. Under större delen
av säsongen i Ammerån fungerar nymfer och våtflugor bäst men vissa
sensomrar/höstar - när ån förskonas från de regn som de flesta år
sätter punkt för fiskesäsongen alltför tidigt då de får ån att stiga -
kan torrflugefisket vara väldigt givande. 1983 var ett sådant år då
andra halvan av augusti och början av september bjöd på bra väder och
lämpligt vattenstånd. Jag och Göran spenderade all ledig tid nere runt
Vårv och då särskilt vid kurvan nedan Vårv - ett ställe vi döpte till
Ajaxstället. Vi hade varsin sten som vi vadade ut till och fiskade
sedan av lugnvattnet och strömkanten mot andra sidan. Det fanns gott
om fin harr vid Ajaxstället och Ajaxflugan gav oss fisk i stort sett
varje fisketur den hösten. Två år senare upptäckte jag rännan. Rännan
är djup och lugnflytande och ligger mot stranden på södra sidan vid
Vårv. Vattenståndet måste vara ganska lågt innan man överhuvudtaget
kan vada så att man når att fiska rännan och ytterligare lite lägre
innan den blir riktigt bra. Sensommaren -85 var gynnsam för
torrflugefiske och jag och Göran hade vadat oss i position för att
fiska rännan. På min tafs satt en Bôlôn favorit och på Görans en
Biegents Black. Göran som fiskade av övre delen på rännan hade sett
ett stort vak som han kastade på medan jag fiskade av nedre delen där
det vakade ganska frekvent. Efter ett tag låg sex harrar i konten och
fisketuren var redan alltigenom lyckad för min del. Den sjunde gjorde
den succéartad. Ett vak som inte alls såg särskilt imponerande ut -
mothugg - konstigt tunga ryck i linan och efter en stunds nervös
drillning beundrade jag min dittills klart största fångst i ån. Göran
som ännu inte fått något då han envetet fiskade på den stora som
vakade i övre delen var vid det här laget ganska less och värre skulle
det bli. Till slut bestämde sig nämligen den stora för att ta Görans
fluga och jag såg på en gång att det var en harr väl i klass med min
stora när den hoppade. Sen såg man inget mer då tafsen gick av med en
smäll. Jag har aldrig sett någon vara så nära att bryta av sitt spö
som Göran var i den stunden.
I
början av nittiotalet stängdes sträckan Baracken-Skattlandsforsen helt
för fiske under flera års tid och sålunda var även Vårv fredat område
den perioden. När fisket blev tillåtet vid Vårv igen hade strömmen
förändrats något men det dröjde inte länge innan jag hittade igen
harrarna. Senare delen av nittiotalet blev Vårv ett riktigt
storharrställe för mig. Jag lyckades hitta harrar på 8 hekto och uppåt
varje sommar och det kulminerade i en fantastisk helg i början av juli
-99 då ån visade upp ett fiske som bara överträffats vid några av mina
besök i Kirunafjällens harrvatten. Helgen gav ett tjugotal harrar
mellan fyra och nio hekto, merparten tagna på svartnymf, och det är
tveksamt om jag någonsin kommer att uppleva ett lika bra fiske i ån
igen - just denna helg måste alla förutsättningar för bra fiske ha
varit uppfyllda med råge. Vårv har varit och kommer alltid att förbli
ett av mina favoritställen i ån.
Fortsätt till Skattlandsforsen
>>