Mitt Ammerån - hur det fortsatte - åttiotalet <in English>

Start | Hur det började | Hur det fortsatte | Och fortsatte | Och sen då?
Moan | Blomgrundet | Danielholmen | Baracken | Vårv | Skattlandsforsen | Färsån

Under åttiotalet var Göran, ett år äldre än mig den yngste av pojkarna i granngården, min ständige följeslagare efter åns stränder. Vi fiskade väldigt mycket och lärde oss både nya ställen och nya tekniker. Vi testade nya flugmönster och började framförallt fiska torrfluga. Under detta årtionde gick jag från att vara en relativ nybörjare till att vara en riktig kännare av Ammerån - åtminstone från Moan ner till Skattlandsforsen. Min kastteknik förbättrades efter hand och jag började så småningom använda tre flugor på mina flugkast. Längst ut på tafsen satt som alltid en svartnymf och på den övre upphängaren satt antingen en Teal, Blue and Silver, Telemarkskongen eller någon annan silverfluga. På den nedre upphängaren varierade man sitt flugval beroende på vilka förhållanden som rådde. I början på juni var det grön nymf som gällde och under säsongens senare delar kunde en lila nymf, en glödhäcksnymf eller någon ny fluga som man ville testa få chansen. De torrflugor vi använde var mest egenkomponerade mönster och av dessa är det främst Bôlôn favorit och Ajaxflugan som lever kvar i dag.

Fisketurismen började så smått öka och det var inte längre så säkert att man fick ha sina favoritställen i fred längre. Minimimåttet ökade till 30 cm och fiskevårdsföreningen blev mer och mer aktiv i frågor som syftade i att göra ån mer attraktiv för utomsockens fiskare. Förslag och försök med att ha delar av ån stängd, antingen helt eller som kvoterade delar diskuterades och genomfördes. Mitt i allt detta utvecklades som sagt mitt eget fiske och fortsatte så även in i nittiotalet.

Fortsätt till nittiotalet >>

Färsån Skattlandsforsen Vårv Baracken Danielholmen Blomgrundet Moan Moan