Mitt Ammerån - hur det fortsatte - åttiotalet <in English>
Start | Hur
det började | Hur det
fortsatte | Och
fortsatte | Och sen då?
Moan | Blomgrundet
| Danielholmen | Baracken
| Vårv | Skattlandsforsen
| Färsån
Under
åttiotalet var Göran, ett år äldre än mig den yngste av pojkarna i
granngården, min ständige följeslagare efter åns stränder. Vi fiskade
väldigt mycket och lärde oss både nya ställen och nya tekniker. Vi
testade nya flugmönster och började framförallt fiska torrfluga. Under
detta årtionde gick jag från att vara en relativ nybörjare till att
vara en riktig kännare av Ammerån - åtminstone från Moan ner till
Skattlandsforsen. Min kastteknik förbättrades efter hand och jag
började så småningom använda tre flugor på mina flugkast. Längst ut på
tafsen satt som alltid en svartnymf och på den övre upphängaren satt
antingen en Teal, Blue and Silver, Telemarkskongen eller någon annan
silverfluga. På den nedre upphängaren varierade man sitt flugval
beroende på vilka förhållanden som rådde. I början på juni var det
grön nymf som gällde och under säsongens senare delar kunde en lila
nymf, en glödhäcksnymf eller någon ny fluga som man ville testa få
chansen. De torrflugor vi använde var mest egenkomponerade mönster och
av dessa är det främst Bôlôn favorit och Ajaxflugan som lever kvar i
dag.
Fisketurismen började så smått öka och det var inte längre så säkert
att man fick ha sina favoritställen i fred längre. Minimimåttet ökade
till 30 cm och fiskevårdsföreningen blev mer och mer aktiv i frågor
som syftade i att göra ån mer attraktiv för utomsockens fiskare.
Förslag och försök med att ha delar av ån stängd, antingen helt eller
som kvoterade delar diskuterades och genomfördes. Mitt i allt detta
utvecklades som sagt mitt eget fiske och fortsatte så även in i
nittiotalet.
Fortsätt till nittiotalet
>>