Mitt Ammerån - Skattlandsforsen <in English>
Start | Hur
det började | Hur det
fortsatte | Och
fortsatte | Och sen då?
Moan | Blomgrundet
| Danielholmen | Baracken
| Vårv | Skattlandsforsen
| Färsån
Skattlandforsen är en av de stridare forsarna i ån,
väl i klass med Krokforsen och Lövleforsen och endast klart
överträffad av Olsforsen. Strömmen strax ovan forsen kan emellanåt ge
en del harr men det är poolen som forsen rinner ut i som är riktigt
intressant. Stugan vid forsens utlopp ägdes till för några år sedan av
en släkting till mig men är numer i Ammeråns fiskecamps ägo. Vid
dörren till stugan sitter en avbildning av en stor öring som min
farbror fångade där någon gång på sextiotalet. Öringen vägde mer än
1,5 kilo och togs på en Jungle Cock svart om jag inte missminner mig.
Och det är för chansen att få stor öring som Skattlandsforsen är mest
intressant även om chansen till stor harr inte ska underskattas. Vid
skattlandsforsen fiskar man bäst från en bit in på säsongen, då
vårfloden sjunkit undan, och framåt. Det vanliga trekastet och
klassiskt våtflugefiske eller fiske med mask är som vanligt i Ammerån
metoderna att föredra. Det skadar dock inte att knyta på en streamer
då och då för att söka den riktigt stora öringen.
Jag var väl i femtonårsåldern och tog mopeden ner till stugan vid
Skattlandsforsen för att hälsa på mina några år yngre släktingar som
var där på besök med sina föräldrar. När jag kom ner såg jag min kusin
Stig-Göran och min tremänning Hans (det var hans föräldrar som ägde
stugan vid den tiden) stå och fiska på södra sidan - de hade rott över
poolen i en liten gummibåt. "Skynda dig att hämta fiskegrejerna, det
är skitbra fiske" skrek Stig-Göran över ån och det var, trots att det
redan var ganska sent, bara att hoppa upp på moppen, åka hem och
snabbt rafsa med sig flugspö, fiskerock, långstövlar och kont och åka
tillbaks till forsen. Jag blev hämtad i gummiflotten och Stig-Göran
visade stolt upp en fyrahektosharr som han fått under kvällen. På mitt
flugkast satt som vanligt en svartnymf längst ut på tafsen och jag
lade ut ett kort kast i de svarta strömvirvlarna precis i slutet av
forsen. Det hände inget på det första kastet så jag drog ut en
decimeter lina till och la ut ett nytt kast. Linan stannade upp, jag
lyfte lite lätt på spöet och så var harren krokad. Jag kände genast
att det var en ganska stor fisk på och Stig-Göran och Hans tittade
storögt på när harren hoppade och kämpade för att undslippa den
irriterande svartnymfen i mungipan. En stund senare låg harren på
stranden. "Vilket as" var det enda Stig-Göran fick ur sig när han
tittade på harren som var ungefär dubbelt så stor som den han hade
fått - "vilket as". Vi fiskade runt forsen hela natten och fick några
matharrar ytterligare men nattens största tog jag redan i andra kastet
och bara någon meter från land - något man kan reflektera över.
Sedan stugan bytte ägare har det inte blivit så mycket fiske för min
del vid Skattlandsforsen. Stugan är uthyrd för jämnan och då man inte
får plats att vara alltför många som fiskar nedan forsen tycker jag
att det är lika bra att leta sig till andra ställen i ån - ställen där
man har större chans att få vara i fred.
Fortsätt till Färsån >>