Mitt Ammerån - hur det fortsatte - nittiotalet <in English>
Start | Hur
det började | Hur det
fortsatte | Och
fortsatte | Och sen då?
Moan | Blomgrundet
| Danielholmen | Baracken
| Vårv | Skattlandsforsen
| Färsån
I
början av nittiotalet stod det så klart, Ammerån vann över
utbyggnadshotet. Mitt engagemang i ån utökades och jag började köra
forsränning och blev fiskepolis. 1993 flyttade jag till Uppsala för
att studera men jag såg till att försöka spendera stora delar av
somrarna i Färsån - jag ville inte missa mina fisketurer i Ammerån.
Sommaren 1997 skrev jag mitt examensarbete i matematik under hela
sommaren och gjorde så på plats i Färsån. Som student har man det ju
inte fett så var och varannan kväll blev det en tur ner till ån för
att hämta morgondagens lunch eller middag. Vid det här laget var
fisketurismen väl utvecklad men jag fick ändå ofta vara i fred vid
mina favoritställen då de flesta turister har en tendens att gå hem
för tidigt. De blir helt enkelt less på att inte få något och går hem,
kanske i niosnåret på kvällen, långt innan fisken blir riktigt på
hugget. Det blev harr eller öring till middag ofta den sommaren. Det
enda som förändrades när det gäller flugval under denna tid var att
jag upptäckte att Dyson och Red Palmer var ypperliga val som nedre
upphängarfluga, i övrigt såg flugkasten ut som förr.
Fler försök med fredade områden gjordes under nittiotalet av en
alltjämt mycket aktiv fiskevårdsförening. Vindskydd renoverades och
byggdes nytt och fisket i Ammerån hade gått från att vara en
företeelse som främst idkades av ortsbor och en och annan tillrest
till en veritabel turistindustri. Jag var inte sen att själv dra nytta
av detta faktum då jag avslutade mina universitetsstudier med en
magisterexamen i data -98 och flyttade hemåt igen. Sedan slutet av
förra millenniet extraknäcker jag som flugbindare och fiskeguide i ån.
Fortsätt till det nya milleniet
>>