Ammerån - ett abborrvatten?
Text & Foto: Per Persson
Att
Ammerån är ett bra harrvatten är känt men hur många känner till att
där dessutom huserar abborre och gädda i god kondition? Sommaren 2002 var den varmaste på mycket länge och med höga vattentemperaturer blev ädelfisket osedvanligt trögt på många stället - så även i Ammerån. Den grövre harren var synnerligen svårflörtad och det kändes ganska meningslöst att ge sig av till ån när det som orkade ta en fluga var klart under gränsen för vad som är en matnyttig fisk. Vad gör man i ett sånt läge? Lägger ner fisket för säsongen och hoppas på bättre lycka nästa år? Nej, man byter bara art att fiska på!
Uppströms broarna i Överammer har ån en helt annan karaktär än nerströms. Den är bred och strömmen är långsam för att bitvis nästan ge intryck av att vara obefintlig. Här finns holmar kring vilka abborren håller sig och långa vasstränder där gäddan regerar. En förutsättning för fisket ovan broarna är tillgång till båt - många bra ställen kan inte nås från land - samt givetvis viss lokalkännedom.
Sommaren
2002 och harrfisket gick som sagt trögt. Jag och Fredde packade vår
utrustning i båten och gav oss iväg mot en liten holme där det brukar
stå ganska fin abborre. Vi ankrade upp, trädde masken på kroken och
kastade ut. Denna typ av fiske är särledes gemytligt. Man sitter lugnt
tillbakalutad i båten, ser på hur flötet guppar, svalkar sig med en
pilsner och mår allmänt gott i solen. Någon gång emellånåt rör sig
flötet och man får veva in och sätta på nytt bete då mörten varit där
och nafsat. Det riktiga hugget kan låta vänta på sig ibland men så, helt
plötsligt, dyker flötet och lugnet i båten byts på en sekund till febril
aktivitet. Det var Freddes flöte som försvann och jag vevade snabbt in
mitt kast för att göra mig redo med håven. Det syntes i spötoppen att
det var en skaplig firre på kroken men även skapliga firrar blir så
småningom uttröttade och glider snällt in i håvgarnet. En abborre i
åttahektosklassen fick lämna det jordiska för att bli en av
ingredienserna i en god middag. En stund senare händer något lustigt. Jag har satt på en ny mask på kroken och kastar ut mot en vasskant. Samtidigt som flötet slår i ytan blir det attakerat i en kaskad av vatten - en gädda har tydligen letat sig in i viken. Jag vevar snabbt in och byter flöte och mask mot det givna betet i ett sånt här läge, en Effzett. Effzett är ett skeddrag tillverkat av D.A.M och som gäddrag överlägset allt annat jag provat. Draget sviker mig inte och redan i första kastet hugger gäddan. Efter en kort men intensiv drillning med den lätta utrustning jag har vid händerna ligger så tvåkilosgäddan i båten. Fisketuren blev händelsrik och gav matfisk - något vi knappast kunnat hoppas på om vi istället gett oss av till någon harrström med flugspöt i hand en dag då vädret var som det var.
Det
tas mycket gädda i Ammerån ovan broarna i Överammer - främst på vintern
då det anglas friskt. Gädda över tio kilo är inte helt unikt men de
flesta ligger kring ett par tre kilo. Vill man ha gädda sommartid är
trolling efter de vassbeklädda stränderna en pålitlig metod. Glöm då
inte att Effzett är gäddraget framför andra. Abborren kan även den
fiskas både sommar och vinter och exemplar över kilot förekommer.
Traditionellt maskmete är både rogivande och effektivt men om andan
faller på kan man pröva både med fluga och spinnare. Så, när harren är trög och du ändå vill fiska... testa en borre i stället.