Flugfiske-EM 2014 <in English>
EM i flugfiske avgjordes på min fiskehemmaplan detta år
med Ammerån som huvudsakligt tävlingsvatten (det tävlades även i Ösjön
och Öravattnet, men de flesta sessionerna hölls i ån). Jag blev tidigt
engagerad av Englands landslag som lokal guide och aggerade senare även
kontrollant vid själva tävlingen - detta är mina intryck från detta
spektakulära evenemang.Team England Guide
Som nämnts ovan så kontaktade Engelska landslaget, genom lagkaptenen Ian Greenwood, mig långt innan tävlingen och engagerade mig som lagets guide. Efter en del bollande kom vi fram till en plan för ett träningsläger, torsdag-söndag veckan innan tävlingen.
Det var ett lite restrött, men glatt och trevligt gäng, jag hämtade vid Överammers Mat & Prat på torsdagsmorgonen för första fiskepasset.
Träning torsdag
En
underbart vacker sommardag - varmt och soligt och knappt någon vind.
Första passet tillbringade vi på den övre delen av den tillåtna
träningssträckan, från nedan Skeftes ner till poolen nedan
Skattlandsforsen. Det var otroligt intressant att betrakta dessa
fullblodsfiskeproffs från nära håll - den nogrannhet i hur de läste
vattnet, hur de aktivt vadade omkring och fiskade av alla intressant
strömmar och hålor, det aktiva sökandet efter de bästa flugorna - en
fröjd att skåda. De varvade uppströms nymffiske med torrflugefiske
och... trots de extrema förhållandena (väldigt lågt vattenstånd och 20+
i vattentemperatur) fick de fisk hela tiden!Det är skillnad på tävlingsflugfiske och fritidsflugfiske - då jag som fritidsfiskare är ute vid ån så vill jag hitta så stor harr som möjligt, åtminstonde några stora nog att ta hem och äta, och jag blir ganska fort less om jag bara får småfisk. Men dessa herrar var mycket nöjda med att det i stort sett uteslutande var fisk kring 25 cm som högg - eftersom all fångst över 20 cm räknas i tävlingen så var detta den perfekta storleken; de finns i stort antal, är relativt lättfångade och går fort att drilla.
Träning fredag
Ännu en vacker sommardag och ännu en dag vid Ammerån - detta pass ville de fiska där ån hade en annan karaktär, med fler lugna strykor, så vi utgick från Nyängesviken (även känt som Playa Del Färsån eller Färsåbaden - hade tänkt utgå från Strandbäcken, men där hade Finska landslaget redan spridit ut sig). De fiskade lika aktivt som dagen innan, men med signifikant sämre resultat - inte så konstigt alls då fisket generellt är klart bättre från Skattlandsforsen och uppströms. Detta var nu inget som gjorde dessa herrar nedslagna - snarare tvärtom då de nu fick kämpa lite mer för varje fångad fisk och vara om möjligt än mer noggrann än dagen innan.
Träning lördag
Eftersom
abborre räknas i tävlingen, och sjöarna, förutom öring, håller just
abborre, så stod abborrfiske på schemat denna dag. Några i laget hade
aldrig ens flugfiskat abborre, så det var med spänd förväntan vi styrde
båtarna ut på Indalsälven från Ammeråns utlopp.Även denna session imponerade laget med sin noggrannhet - de sökte av olika djup med olika flugor och med linor med olika sjunkhastighet. Mina favoritställen fungerade som jag hade tänkt mig på förhand, men de hittade även nya gropar och de fick riktigt skapligt med abborrar över 20 cm (sådana som räknas under tävling alltså). Förutom borrar togs några gäddor, en skaplig sik och en mört, men någon öring såg vi inte till.
Som helhet en väldigt trevlig och givande dag på älven i det vackra vädret.
Träning söndag
Blåsigt och växlande molnighet, men skapligt varmt. Ian och Simon var sugen på mer båtfiske så jag tog med dom till Länglingssjön som nog liknar åtminstone Öravattnet mer än vad älven gör - resten av laget ägnade dagen åt Ammerån. Väl framme upptäckte vi att Polska laget redan var där, men då sjön är stor (7 km lång) utgjorde detta faktum alls inget problem. Fisket var, som jag misstänkte innan, klart trögare än i älven och det tog tid mellan huggen. Det var först mot slutet det lossnade lite då jag med min spinnare lyckades lista ut vart det fanns lite öring - kändes bra att man till slut kunde göra lite mer nytta än att bara aggera motor bakom årorna denna dag. I slutändan blev det ändå en bra dag, trots att det var lite väl blåsigt och väl långt mellan huggen.
Jag vill passa på att tacka Ian, Tony, Scott, Andrew, Simon och Lewis för fyra fantastiska fiskedagar (I would like to take the opportunity to thank Ian, Tony, Scott, Andrew, Simon and Lewis for four fantastic fishing days)!
Tävlingen
Under själva tävlingen agerade jag kontrollant och jag var tilldelad sträcka 4 på sektion 5 (nedre Ammerån) - sisådär 150 meter långsamt och djupt (trots det låga vattenståndet) segflyt, förutom alldeles i slutet där det fanns en liten ström - en av de tråkigaste sträckorna på hela tävlingen. Som kontrollant gällde det att dels hålla koll på att den tävlande höll sig till gällande regelverk och dels mäta all fisk denne lyckades få upp under det tre timmar långa tävlingspasset.
Session 1 - fredag 15/8, 16:00 - 19:00 - tävlande; Martin från Skottland
Det
var alls inte lika varmt i luften som veckan innan (men fortfarande
riktigt behagligt), växlande molnighet och lite lagom vind - fina
fiskeförhållanden. Martin hade inte sin allra bästa fisketur. Till att börja med så spenderade han nästan hela första timmen nere vid den lilla strömmen, helt utan resultat - det verkade inte stå någon fisk där trots att det såg riktigt intressant ut. Det visade sig också att min sträcka var riktigt svårvadad - det är mycket djupare än man tror och man luras av att vattnet är så klart - det blev några ofrivillga bad för honom.
När han väl drog sig uppströms och började fiska i segflytet började det hända saker - det steg en del harr på den lilla bruna torrflugan han fiskade på. Resultatet stannade på 15 registrerade torrflugefångade harrar, vilket räckte till en niondeplats (av 14) på sektor 5.
Det var en ganska besviken skotte som summerade fiskepasset - utan trassel och missade mothugg trodde han att resultatet kunnat närmat sig det dubbla i antal.
På sträckan direkt ovan mig fiskade en spanjor, och på sträckan nedan en norska - de fick 24 registrerade fiskar var.
Ställningen i toppen efter första sessionen:
Tjeckien, 24
Spanien, 30
England, 35
Polen, 36
Session 2 - lördag 16/8, 09:00 - 12:00 - tävlande; Marino från Sverige
En
kall och klar, mycket vacker morgon. Marino besiktade sträckan och kom tillbaka, skakandes på huvudet - visst nämnde jag att jag hade en av de tråkigaste sträckorna på hela tävlingen.
Även Marino inledde nere vid strömmen och kastade på så sätt bort sin första halvtimme - fortfarande inga hugg där alltså. På flytet gick det inledningsvis lite bättre, men inte mycket - vid halvtid var två harrar registrerade.
Efter halvtid upptäckte han att harren gärna steg på stripande torrflugor (de fiskades alltså nedströms) och det inledde en bättre period. Fisket på flytet kräver dock ganska lång kast, och det gör det svårt - han missade en hel del mothugg samt fick en del trassel. Detta lockade fram hans italienska påbrå och de långa italienska svordomsramsorna ekade mellan strandbrinkarna.
Marino fick till slut 11 registrerade harrar vilket gav honom en 11:e plats på sektorn.
Ovan mig fick en polack 37 fiskar, och nedan mig fick en norrman imponerande 48 fiskar.
Ställningen i toppen efter andra sessionen:
Tjeckien, 49
Spanien, 55
Polen, 62
England, 67
Session 3 - lördag 16/8, 16:00 - 19:00 - tävlande; Bogdan från Rumänien
Bogdan
var full av självförtroende och tillförsikt efter att ha studerat
sträckan. När han fick höra att en skotte och en svensk fiskat där
tidigare blev han glad - skottar och svenskar kan ju inte nymffiska, men
det kunde rumäner och han skulle dra mängder med fisk i strömmen.Det dock hände lika mycket i strömmen nu som vid de tidigare sessionerna, så Bogdan fick göra som skotten och svensken och gå över till torrflugefiske på flytet efter en stund. Han fiske uteslutande uppströms på det fåtal fiskar han såg vaka, och blev mer och mer frustrerad då det var långt mellan huggen - en stripande torrfluga hade säkert gjort gott, men den metoden kom han aldrig underfund om.
Har var den tekniskt skickligaste fiskaren jag hade på sträckan - bara ett par missade mothugg och inga trassel, men det stannade ändå på 8 registrerade harrar, vilket kom att räcka till en tiondeplats på sektorn.
Ovan mig fick en italienare 10 fiskar, och nedan mig fick en polack 14 fiskar - det verkar som att bestånden började känna av de tidigare sessionerna.
Ställningen i toppen efter tredje sessionen:
Tjeckien, 78
Spanien, 79
England, 90
Polen, 92
Session 4 - söndag 17/8, 09:00 - 12:00 - tävlande; Albert från Irland
Mulet
direkt från morgonen, men i god tid innan sessionen drog igång sprack
det upp och blev riktigt soligt och fint - och i och med det började det
även vaka så smått på flytet.Albert ratade klokt nog strömmen till förmån för vaken på flytet och fick sju harrar under första tävlingstimmen på små torrflugor. Fick ytterligare bevis på att det var svårvadat, men han höll ändå humöret uppe.
Efter första timmen blev det väderomslag - det blåste upp och stora moln drog in över området - och i och med detta blev det stendött (inte bara för Albert - även ovan och nedan oss hade fisken sluta ta i och med detta). Det tog en timme innan fisket kom igång igen och sista timmen registrerade jag ytterligare 6 fiskar, de flesta tagna på stripande torrfluga.
13 fiskar var ett bra resultat och han slutade som god 5:a på sektionen. Ovan mig fick en finne 10 fiskar, och nedan mig fick en italienare 20 fiskar.
Ställningen i toppen efter fjärde sessionen:
Spanien, 103
England, 117
Polen, 118
Tjeckien, 121
Session 5 - söndag 17/8, 16:00 - 19:00 - tävlande; My från Sverige
Det
hade mulnat på mer och mer under dagen och vid starttidpunkten så
regnade det så smått, ett regn som kom och gick under hela sessionen.Även My ratade strömmen till förmån för torrfluga på flytet, och hon fick ihop 5 fiskar i de svåra förhållandena.
Att vara kort gjorde inte vadningen lättare och ganska snart var hon rejält blöt - sista timmen frös hon så pass att hon inte kunde byta flugor längre, och när passet var avslutat drog hon en lättnadens suck - en eloge till My för att hon kämpa för fullt in till sista minuten trots allt!
De fem fiskarna räckte till en sjundeplats på sektionen för denna generellt svårfiskade session - ovan mig fick en bekanting från veckan innan, engelsmannen Hendrie, 11 fiskar och nedan mig fick en tjeck ihop 10 fiskar.
Slutställning:
Tjeckien, 143
Spanien, 146
Polen, 154
England, 163
Eftertankar
Förhandsfavoriten Tjeckien lyckades, efter en svag fjärde session, spurta till guldet, och individuellt var tjecken Adam Tomas ganska överlägsen. "Mitt" England hade otur med lottningen i sista sessionen då en av deltagarna fick en av de fisktomma sträckorna på sin lott - detta var antagligen det som gjorde att de hamnade utanför medaljplats.
Tävlingsformen som helhet kan man fundera över - att lotten har så pass stor betydelse som den har. Det fanns några sträckor där det helt enkelt knappt fanns någon fisk alls, och den som fick en sådan sträcka hamnade obönhörligen i botten oavsett hur bra fiskare denne var (som exempel så togs det totalt 147 fiskar på den bästa sträckan på sektion 3, och på den sämsta endast 1). Då tävlingen avgjordes genom att man räkande ihop allas placeringar på alla sessioner (vann man sin session på sin sektion fick man 1 poäng, var man tvåa så fick man 2, och så vidare- ju färre poäng ju bättre alltså - fick man ingen fisk under en session fick man 14 poäng, oavsett hur många som blev utan) så blev det väldigt kännbart med en bottenplacering.
En av sjöarna, Ösjön, var dessutom rent ut sagt usel. Bästa resultatet under en session var totalt två fångade fiskar, och det innebar alltså att alla, förutom de två som lyckades få en fisk den gången, fick 14 poäng. Tjeckien lyckades få en fisk på "the dead sea" (som deltagarna kallade den) tre gånger, Spanien 2 gånger och England 1 gång - det vittnar förstås om skicklighet att de trots allt lyckas få upp en fisk, men det får för stort utslag i tävlingen då skillnaden mellan att få något eller inte blev 12-13 poäng. Räknar man om resultatet för de fyra topplagen, utan Ösjön inräknat, ser det ut som följer:
Polen, 84
Spanien, 100
England, 106
Tjeckien, 112
Så, trots att det nog var de fyra bästa lagen som hamnade topp-4 så känns det väl slumpartat hur de placerade sig inbördes - resultatet i döda sjön, och om man hade otur att få en av de fisktomma sträckorna, spelade in för mycket. Man skulle såklart inte haft med Ösjön som tävlingsvatten - förutom att den spelade för stor roll till slutställningen så är det ju direkt pinsamt att presentera ett så dåligt fiskevatten för ett europamästerskap.
Svårare är det att komma till rätta med att olika sträckor håller olika mycket fisk. Att vissa sträckor var tomma på fisk får väl delvis tillskrivas den extremt låga vattennivån - vid normalt vattenstånd skulle det nog inte ha varit så illa, och hur vattenståndet kommer att vara när man planerar hur sträckorna skall ligga kan man ju inte förutse - och så gäller det ju att få ihop tillräckligt många sträckor också, så att fisktillgången varierar går inte göra något åt. För att försöka kompensera för detta skulle man ha utökat tävlingen att innehålla ytterligare en session, och i slutresultatet sedan stryka respektive deltagares sämsta resultat - då skulle vi ha haft ett mer rättvisande slutresultat istället.
Trots dessa brister i själva tävlingsformen så var detta ett otroligt roligt arrangemang att vara med inför och under - alla dessa duktiga och trevliga flugfiskare man träffat, och alla intryck man fått som jag är säker på kommer att omsättas i praktiken vid mit eget fiske - hoppas nu att man ansöker om att få hålla flugfiske-VM om några år också!
En avslutande reflektion; om man bara tittar på fisket i den andra sjön (Öravattnet), där abborren dominerade, så ser resultatet där ut som följer:
England, 22
Norge (M), 27
Italien, 28
Skottland, Spanien och Finland, 30
o.s.v...
Ser ut som att åtminstone abborrfisketräningen verkligen gjorde nytta för engelsmännen :-)