Artiklar

Fiskevatten

Spindeln blir flugfiskare...

Text: Arne Wahlström
Foto: Arne Wahlström & Fleming Sandell
Fiskeår: 2019

Eller; pers på pers, och flugornas revanch!

Prolog
Det var mycket att fundera på, tänkte Räven, när han just anlänt till Tännäs fiskecentrum. Han tänkte tillbaks på Spindelns hurtiga meddelande 10 dagar tidigare. Räven hade suttit i båten med Harran, lätt anstruken av leda och med tilltagande träsmak i baken, begrundande det anmärkningsvärt tröga fisket och nöjd med att det snart var dags att gå i land. ”Tio dagar till avresa” förkunnade meddelandet. Han skruvade på sig och tänkte att tidpunkten, efter en lång stund utan hugg, inte var den bäst valda för att påminna om att det snart var dags för ny resa till Fröstsjön, tältlivet och träsmaken igen. Men det kunde ju inte Spindeln veta förstås.

Spindeln hade en sprittande känsla i benen, armarna och magen, ja faktiskt i hela kroppen och därtill i huvudet. Fångstrapporterna från Räven och Harran var inte alls lika betungande för en Spindel med fiskesug som de hade varit året innan. Att de fått rödingar i fint format var ju bara bra eftersom utsikterna för egna fångster av samma slag såg bättre ut än förväntat. Helt klart var också att harren inte hade vaknat riktigt ännu och att den nära förestående resan mycket väl kunde vara förlagd till bästa tiden den här sommaren. Förväntningarna fick det att ryka ur öronen på Spindeln när tankarna på de ypperliga förutsättningarna för personliga rekord, på såväl harr som röding, gick på högvarv i dennes medvetande.

Äntligen på plats!
Räven hade piggnat till efter halvannan vecka i civilisationen. Han satt i bilen och väntade på Spindeln utanför Tännäs fiskecentrum sprickfärdig av tillförsikt och försedd med ett nytt vapen som han inhandlat några minuter tidigare. Måtte det nu bara vara kläckning tänkte han. I så fall kanske flugorna skulle kunna få lite fisketid för ovanlighetens skull. Han slog bort tanken eftersom han tänkt den många gånger tidigare, men den allt som oftast numera visade sig vara en utopi som inte hade någon förankring i verkligheten. Men han sjöd av iver att komma ut på vattnet. Äventyret med Harran halvannan vecka tidigare hade bidragit till ett helt anständigt personligt rekord på röding och nu stundade nya duster med sjöns välvuxna fiskar. Hade de tur skulle de få en båt redan på kvällen, och i värsta fall skulle de få leva en kväll med ett rum på Tännäskröket, där de skulle få all tid att gå igenom utrustning och fisketaktik på det sätt ämnena förtjänar, d.v.s. avhandlas tillsammans med någon av de goda drycker som alltid har sin välförtjänta och givna plats på deras fiskeresor. Det förekommer rykten med innebörden att det snarare är fisket som är sidekick till de goda dryckerna än vice versa på dessa resor. Sådana rykten måste dock med bestämdhet avvisas som fake news, tänkte räven och vände blicken mot vägen där en bekant bil närmade sig. Han sken upp i ett brett leende.

Morgonen därefter vaknade de utvilade i ett hotellrum på Tännäskröket. Rummet hade lustigt nog namnet ”Järven”, vilket för den skolade Pelles-Fiskeläsarens tankar till Harrträsket. Järven heter också en stuga vid Träsket som man får nöja sig med om Siken är upptagen. Namnincidenten kunde bara tolkas på ett sätt enades de om, nämligen att förutsättningarna var helt idealiska och att stordåd, (inte hjältedåd dock, eftersom de fått nog av sådana för överskådlig tid…) skulle uträttas på sjön redan den första dagen.

De kokade av iver och Räven såg fram emot att pröva det nya vapnet, en fluga som han hittat i flugsorteringen på Tännäs Fiskecentrum bunden av en lokal fiskare. Det fanns givetvis inte anledning att tro att den skulle vara bättre än de flugor han prövat ut tillsammans med harran under 20 år, men det var ändå roligt att ha den med. Som kuriosa påpekade han dock med en allvarsam min. Även Spindeln hade sin vana trogen laddat med nyheter och förkunnade att de nya jiggarna kunde komma väl till pass, särskilt vid sol och svag vind. Många gånger har de haft anledning att fundera över vad man ska ta sig till vid sådana väderförhållanden men i ärlighetens namn måste tillstås att de aldrig lyckats knäcka den koden. Om Spindeln hittat ett verksamt motmedel vore det verkligen något att fira . – ”Fira” tänkte de samtidigt, det måste göras så snart vi sitter i båten….

Till skillnad mot Harran hade Spindeln till Rävens belåtenhet kontrollerat att lodet fungerade. En fisketur till utan lod vore en för mycket tänkte han. Lodet är en av de grundläggande förutsättningarna för bra fiske och Harrans slarv i detta avseende fick inte upprepas. Mer om denna fundering och effekterna av att glömma viktiga förberedelser återkommer vi till senare i artikeln då vi behandlar ”gasincidenten”.

Vid lunchtid var tälten resta och all livsnödvändig proviant var prydligt placerad efter ”väggarna” i det stora tältet. Mer packning än vanligt hade de med sig eftersom Spindeln hade bestämt sig för att de den här gången skulle äta gott och med större variation. Spindeln hade dessutom med sig ett Trangiakök som komplement till Rävens dito så att de skulle kunna tajma tillagningen på ett sätt som inte är möjligt med bara ett kök.

Multipla harr-pers och Spindelns förvandling till flugfiskare
Ankomstdagen bjöd ett fantastiskt harrfiske! Vid kvällsvarden bubblade Spindeln och Räven i mun på varandra om dagens äventyr. De hade tagit nio storharrar, ett antal gravharrar, några mindre fiskar och Spindeln hade satt personligt rekord vid ett flertal tillfällen. Lustigast var att Spindelns största harr nu är tagen på fluga, en fiskemetod han egentligen inte alls utövar. Spindeln muttrade en del över detta säregna förhållande och menade att man inte kan styra över de skeenden man är en del av, men hävdade med bestämdhet att något sådant inte skulle inträffa igen och att tids nog skulle ordningen vara återställd.

Första dagen kastade dessutom omkull en föreställning, låt vara tillkommen på goda grunder, som sällskapet levt i en längre tid. Sedan spinnaren Veltic pånyttföddes efter många år ur produktion har flugorna haft oerhört svårt att förtjäna tafstid . Det har nästan varit omöjligt för dem att tävla med den lilla spinnaren. Det måste medges även om det till följd av författarens personliga preferens för flugorna inte sker utan ett visst mått av motvillighet. Så icke denna gång, ty under denna resa kläckte den stora dagsländan! Den lokala flugan Räven inhandlat i Tännäs Fiskecentrum överglänste Veltic fullständigt, och vad värre är, den visade sig lika överlägsen flugorna på det trekast Harran och Räven ägnat en halv livstid åt att utveckla för sjöfisket efter harr. Den fångade praktiskt taget varje harr av format som lyftes in i båten. Med tiden hittade Räven liknande flugor i den egna asken som inte stod den lokala flugan efter, men utan denna fluga hade de aldrig hamnat på tafsen. Evig tacksamhet ska därför sändas till den lokala flugfiskare och flugbindare som gläntade på dörren till ett lysande flugfiske efter harr genom att förgylla fiskecentrums flugsortiment med sin kreation! Sju av de nio storharrarna tog på fluga och endast två på Veltic den dagen.

I den nyligen publicerade skildringen från Harrans och Rävens Fröstsjötripp sommaren 2019 sjungs åter och rättvist Veltics lov. Det är den verkligen förtjänt av, men den här dagen fick den duktigt med stryk av ett flugkast med långsmala nymfer på streamerkrok. Över tid kommer antagligen Veltic att vara bättre än flugorna igen, men den här dagen och den följande var förhållandena de omvända, och för första gången på länge finns gryende förhoppningar om att vi ska kunna utveckla ett flugkast som kanske är bättre än Veltic även över tid. 

Spindeln slår nya pers och tar ännu ett steg i sin utveckling till flugfiskare!
De följande dagarna var kläckningen mindre framträdande och storharrarnas huggsexa från ankomstdagen var över. Därmed normaliserades fisket, vilket i Fröstsjön ändå innebär ett lysande fiske efter välvuxen harr. Flugorna behöll dock ett litet övertag över Veltic även om det allteftersom tiden gick blev mer och mer jämt i fördelningen av hugg mellan spinnare och fluga.

De var ändå bekymrade. Mer än halva resan hade gått och inte en enda röding hade de fått. Vid tidigare besök hade sjön alltid bjudit på en och annan röding som välkommen och mycket välsmakande bifångst under harrfisket. Men så var det inte nu och så smått hade de börjat misströsta.

Men detta var inte resan för misströstande! Vädret var mulet, blåsten kraftig och regnet gjorde ett kort uppehåll. De rörde sig ett 20-tal meter utanför den södra stranden och närmade sig Rotvältan då flugspöet bockade sig djupt i Rävens hand. Fisken var avsevärt livligare än vanligt och gjorde rusningar som fick rullen att sjunga den vackraste sång som kan höras vid ett fiskevatten. De började hoppas och tro att det var en röding, något som besannades när den röda buken och de vitkantade fenorna visade sig vid relingen en stund senare. Rödingen håvades utan några incidenter.

Spindeln hade nu två personliga rekord tagna på fluga. Så var det ju inte tänkt och han hade nyligen sagt att redan ett sådant rekord var för mycket och snart skulle vara åtgärdat. Hur det blir med den saken framöver är ännu oskrivet, men för att vara en helt ofrivillig flugfiskare får man säga att Spindeln har en kometkarriär som flugfiskare på gång!

Det skulle bli stekt rödingfilé med vitvinssås och ris till middag. 

Gasincidenten
Det började redan när de hade satt upp tälten första dagen, den där aningen obehagliga känslan av att något saknades. Räven letade i packningen efter de vinglas av plast han införskaffat året innan och som faktiskt var helt anständiga och välfungerande för det ändamål de var avsedda. Ingenstans stod de att finna och till slut hade de fått nöja sig med att använda något mindre angenäma plastglas. Det fungerade också men var lite försmädligt tyckte Räven som sällan glömmer något av betydelse i packningen. Men Räven blev ändå inte av med den där obehagliga känslan.

Spindeln hade gjort kosthållningen till årets förbättringsområde. Det innebar dels att han hade med sig diverse färdigrätter, dels att han skaffat ett Trangiakök. De senare nyförvärvet hade den största betydelse eftersom de tidigare endast haft Rävens dito för matlagning vilket medfört att om man behövde värma två eller tre kastruller/stekpannor så skulle alltid en del av maten hinna kallna innan man kunde äta. Många gånger har riset, såsen eller fisken varit kall eller i bästa fall ljummen då det var dags att spisa, men dessa dagar var nu över och nu skulle det ätas varm mat, som blev färdig vid samma tidpunkt. Som hemma alltså.

Rödingfiléerna lyste med klarröd färg där de låg redo för stekpannan. Vitvinssåsen hade puttrat en stund i Spindelns kokkärl och det spred sig en härlig doft i BaseCamp. Det var dags att tända det andra köket som Räven omsorgsfullt placerat på den planaste tillgängliga ytan. Han kröp bort till väskan med gasen och började rota runt. Det fanns ingen gas i väskan. Räven visste att han hade packat två gastuber och lät sig inte beröras utan letade vidare på andra ställen. Ingen gas där heller. Han letade på nytt igenom all packning med samma nedslående resultat. Skamset var han tvungen att konstatera att det inte fanns någon mer gas. I sin säkra förvissning om att de hade med sig rikligt med tuber hade han också försäkrat Spindeln att de utan tvekan kunde använda gas för att värma tältet när det var kylslaget. Därför hade Spindelns gas förbrukats i rask takt dagarna innan och nu var det plötsligt osäkert om de ens skulle kunna steka fisken och koka ris. Räven som hade haft sina synpunkter på Harrans förberedelser med lodet nyligen kände sig ytterst beklämd när de fyllda av oro fortsatte matlagningen på Spindelns kök.

Men detta var inte heller resan där priset för slarv blev högt! Visserligen blev inte all mat färdig samtidigt, men all mat blev färdig och den blev mycket välsmakande! Räven hade insett att han packat gasen och vinglasen i samma påse och att den måste ha blivit kvar i bilen. Skulle det alltså ta slut på gas fanns det ny att hämta bara en halvtimmes fisketur därifrån. Skönt att veta tänkte han något mindre skamsen.

Trekastets DNA och vertikalfiske efter röding?
Trekast på flugspö har vissa grundläggande egenheter som hör till tacklets DNA. Den tydligaste egenheten är förmågan till trassel. Ett trekast trasslar in sig i sig själv eller i något annat om minsta möjlighet därtill erbjuds. Något botemedel mot detta karaktärsdrag finns inte och det är därför lönlöst att försöka hitta något. Man får helt enkelt leva med det. Ett annat återkommande tema är att de plötsligt går av, trots att de dessförinnan visat stark hållfasthet. Man är därför lika oförberedd på deras ömtålighet och blir lika överraskad varje gång ett trekast brister efter att ha utsätts för måttliga påfrestningar. Som alltid på en fiskeresa hade Räven och Spindeln ett flertal trassel på trekastet och som alltid gick tafsen också av i ett läge den inte borde.

Det senare inträffade när de korsade sjön på den rutt som kallas Rutger, och som är belägen på det enda ställe där man kan åka tvärsöver sjön utan att det blir alldeles för djupt för att det ska vara intressant för harrfiskare. Ett rejält hugg på flugspöt åtföljt av ett spö i djup båge signalerade för att det kunde vara fråga om storharr. Kort därefter brast tafsen. Fiskar som man aldrig får se, särskilt om tafsen går av, har en tendens att bli större med tiden. Det finns en logik i det eftersom tafsen klarade andra stora fiskar tidigare men inte just den sista fisken. Om det var en gädda är utgången rimlig och naturlig, men om det är en harr borde tafsen inte gå av om den inte är större (avsevärt större…) än de fiskar man fått tidigare. Tack och lov för insikten om trekastets speciella DNA. Det vore outhärdligt att leva i tron att vi tappat mängder av gigantiska harrar som med stor kraft slitit våra välknutna kraftfulla flugtafsar i stycken!

Tafsbrottet ledde emellertid till en spännande episod. På Rutger satt de alltså. Snopna efter tafsbrottet och med en stunds pysslande med att knyta ett nytt trekast framför sig. Medan Räven gav sig i kast med trekastet roade sig Spindeln med att titta på lodet. Räven noterade inte att Spindeln snabbt tacklade om spinnspöet och skickade ner en jigg rakt under båten, djupare och djupare tills den var vid botten. Spindeln som till vardags plockar gösar ur Mälaren hade noterat ett fiskeko på botten cirka 10 meter under dem. Han tänkte att det som fungerar hemma borde fungera här också. Då han inte kunde avgöra vad det var för fiskart, och det kunde ju vara en röding, prövade han jigg med mask. Hugget lät inte vänta på sig. Det var tungt, mycket tungt. De hoppades på röding, det skulle i så fall röra sig om en riktig praktpjäs. Men som så ofta kan man inte få allt man vill, och när fisken kom upp till ytan så såg de en märklig gädda som kan ha vägt en bit över 4 kg. Det märkliga var att den var så oerhört fet. De kunde dra slutsatsen att fisket också var mycket gott för sjöns toppredatorer som uppenbarligen hade stor framgång utan att ha tillgång till vare sig sländimitationer eller Velticspinnare.

Summering
Räven och Spindelns ankomstdag var den bästa sjöfiskedag de upplevt vid något fiskevatten. Rävens och Harrans personliga harrekord från Stora harrträsket hängde på en skör tråd men klarade sig med några vattendroppars marginal. Sländkläckningen satte fart på sjön och till skillnad mot deras tidigare turer till sjön såg de en hel del vak, och det trots att vinden var generöst tilltagen.

Besökare till sjön rekommenderas att hyra båt, vilket även gäller dem som helst fiskar från flytring. Området är blåsigt och dagarna med tacknämligt flytringsväder är få. I blåsten blir flytringsfiskare i praktiken hänvisade till ett alltför strandnära fiske. Båtarna som finns att hyra är inte i första hand roddbåtar. de är tunga att ro och uppträder ostyrigt när blåsten piper i. Men de är ypperliga när de förses med en liten bensinmotor. En sådan är därför en mer eller mindre oundgänglig utrustningsdetalj och dess betydelse för en lyckad tur inte kan överskattas och får inte underskattas.

Epilog
Det fanns inga gastuber i bilen. Inga plastvinglas heller för den delen. Räven måste alltså ha glömt påsen med gastuberna och vinglasen hemma i huset. Det kan lätt ske när det är packning överallt. Men det fanns ingen påse där heller visade det sig när han väl kommit hem. Gastuberna låg på sin förvaringsplats i förrådet och vinglasen hittade han i diskmaskinen. Räven insåg att det var till den föregående resan med Harran gasen och glasen delat påse. Till den här resan hade han helt och hållet glömt bort dem.

Kanske tänkte Räven, kanske var det ändå inte så konstigt att Harran glömt att kolla batteriet till lodet innan förra resan…

Lärdomar