Röding rockar!
Text: Per Persson
Foto: Per Persson & Arne Wahlström
Fiskeår: 2019
Hugget var stenhårt,
och kraften i de efterföljande rusningarna något utöver det vanliga.
Det var helt tydligt att detta inte var en harr, det var något
betydligt kraftfullare!
Harran och Räven anlände Fröstsjön fulla av förväntan och med ett
sprudlande fiskesug, De hade strosat längs minnenas allé från
fjolårets storharr-bonanza under
bilresan, och hade nu bråttom ut i båten för att förhoppningsvis få
uppleva något liknande.
Till skillnad mot året innan hade det varit en sen vår i fjällen -
isen hade gått bara tre veckor tidigare - och det utlovades bättre
väder än under deras tidigare vistelser (visst är det skönt att slippa
halvstorm och regn piskandes i ansiktet, men empirin säger att
finväder generellt brukar inverka negativt på fisket). Hur skulle
herrar gentlemän tackla dessa hittills oprövade förutsättningar i
sjön? Jo, till att börja med så lät de flugspöet få en chans igen vid
sidan av det helt självklara Veltic-apterade spinnspöet. Flugspöet
apterades med en Den enda och en Guldhuvad e-12:a - inget konstigt med
det - men i stället för Dyson som allt som oftast får sista platsen på
trekastet knöt Harran på en lila sak i storlek 18. De tänkte nämligen;
kallt vatten innebära trög harr, och då kan en riktigt liten fluga
kanske vara det bästa vapnet.
Det blev storharr
på Veltic redan första turen. Därtill fick de ytterligare ett antal
harrar den första fiskedagen, men ingen i nämnvärd storlek och nog
kändes det helt klart trögare än året innan. Även fluga, och
intressant nog den lilla lila, fick en och annan fisk, men Velticen
dominerade.
Dag två började ungefär som dag ett hade slutat - det högg någon harr
då och då (inget stort dock), mest på Velticen och någon enstaka på
fluga där Den enda nu ersatts av en Arnemyra storlek 18 på första
upphängaren. Och så fortsatte det en god stund tills flugspöet hade
ett riktigt rejält hugg på Arnemyran, så rejält att tafsen gick av vid
upphängarknuten! Efter en stunds total uppgivenhet i båten, följt av
en gedigen analys av vad det kunde ha varit som högg (borde knappast
kunna vara mycket annat än en harr kom de fram till) och vad som gått
fel (något svag upphängarknut kanske), så började de fiska igen, och
passade då på att justera spöuppsättningen till... håll i er... två
spinnspön! Man kan ifrågasätta logiken i detta då fluga just gett dem
ett jättehugg, men fiske är inte alltid logiskt (och inte Harran och
Räven heller kanske efter lite inflytande av flytande) och det var
helt enkelt dags att se hur en Veltic i storlek 2 skulle stå sig i en
tävling mot Veltic-1:an - i slutändan skulle det visa sig att det i
stort sett var jämnt skägg storlekarna emellan. Det var också dags att
reflektera över resultatet hittills, och dom kom fram till att, med
tanke på det kalla vattnet, de nog borde rikta in sig på röding
snarare än harr, och därmed justera på vilket djup de fiskade, från
vilka vinklar de attackerade de intressanta områdena och i vilken fart
båten skulle framföras.
Det tog inte
alltför lång stund innan hugget det refereras till i ingressen. Harran
räckte, efter den första intensiva rusningen, över spöet till Räven
som metodiskt började trötta ut fisken och få den närmare och närmare
båten. När Harran stökat klart med motor och fått undan det andra
spöet så var det dags att lämna över drillningsansvaret igen - båten
var på väg farligt nära land och Räven var tvungen att med årorna ta
kontroll över situationen igen. Det hela avslutades med en av Räven
elegant håvning. Teamwork! High-five! Eller som Tommy Söderberg skulle
ha sagt; "säg såhär: boom boom wow wow!".
Det var en riktigt fin röding, fantastiska färger och i mycket god
kondition. Att byta plan hade verkligen burit frukt. Dag två fortsatte
med ytterligare en (nästan lika) fin röding, några mindre harrar och
avslutandes med en förträfflig middag, till största del bestående av
ljuvliga rödingfiléer!
Dag två blev den bästa fiskedagen detta år för våra lätt grånade
fiskevirtuoser. De resterande dagarna gav vid sidan av de harrar av
relativt måttligt format som nappade lite då och då, ytterligare en
storharr, en till fin röding, en riktigt skaplig abborre(!) och en
minnesvärd gädd-drillning. Den, åtminstone hyfsat stora, gäddan ville
inte alls låta sig tas upp i båten - så snart Harran försökte föra
håven i dess närhet så gjorde den ett kraftigt slag i ytan innan den
gjorde en rusning. Slutresultatet tre rusningar senare, vid sidan av
en förlorad Veltic som är illa nog, blev en av gädduslingen kraftigt
nedstänkt Harran.
Hur summerar då
Harran och Räven deras tredje besök vid Fröstsjön?
Jo, såhär;
- sen vår ger kallt vatten och speciella förutsättningar, men är man
slug så kan man anpassa sig och lyckas väl ändå.
- Veltic dominerar kraftigt i sjön, och det känns mycket tveksamt om
nånting någonsin (förutom nät då kanske) kan bryta den dominansen
- Rejäla rödingfiléer kan vara snudd på magiskt gott, så gott att man
inte ens för en sekund tänker på bacon
- det blir fler besök, det är ett som är säkert!