Öringsommaren -22!
Text: Per PerssonFoto: Arne Wahlström & Per Persson
Indalsälven ovan
Ammeråns utlopp bjuder den båtburne fiskaren ett varierat fiske på
framförallt abborre och harr. Om stundom är siken på hugget och
emellanåt är gäddan där och bråkar med dina drag. Och så har vi öringen, den vackraste av dom alla, kraftfull och stridbar, gåtfull och svårfångad, och så god att anrätta på alla möjliga sätt!
I regel räknar man hem den öring man får som roliga bifångster under harr- och abborrfisket och det är sällan man kommer i kontakt med några större exemplar. Sommaren -22 ägnades dock ett antal fisketurer till ett mer riktat öringfiske - det var dags att börja nysta i frågorna om vart dom håller till, när dom hugger och på vad.
Nu får man väl i och för sig medge att det inte är någon större skillnad på abborr- och öringtrolling - det är alltjämt Rapala-wobblers som gäller och man får såklart mändger med abbore under tiden man jagar öring. Skillnaden är att man ägnar mer tid åt mer strömsatta områden, särskilt när det börjar närma sig skymning,
En bit uppströms Ammeråns mynning, precis i utloppet från den stora viken som går ut mot flaket rakt nedan ön, bildas en relativt kraftig ström, och det var den vi koncentrerade oss på när öringen skulle luras.
Det var Bävern som var både först, och tog störst. Det var en ljum sommarkväll och vi hade redan haft ett finfint abborrfiske när vi började cirkla lite mer i och omkring den intressanta strömmen. Det sög snart till rejält i Bäverns spö, och efter en spännande kamp kunde den fina öringen håvas - en ledad orange Rapala gick tydligen inte att motstå!
En helg i början
på augusti kom så Räven på besök och målet var bland annat att se om vi
kunde hitta någon systematik i sökandet efter öring i den spännande
strömmen. Vi spenderade såklart inte allt tid åt att sicksacka i
strömmen hela dagarna, men den fick mer fisketid än om vi bara hade
varit ute efter abborre och harr. Man måste nog säga att vi lyckades skapligt med vårt uppdrag då vi bärgade en del öring, kanske inte någon av de största men ett par riktigt skapliga matfiskar blev det i alla fall. Vi provade en hel del drag och färgkombinationer men den ledade orangea Rapalan var överlägsen - vi verkar ha hittat något som fungerar riktigt bra i den wobblern.
Det som kan fastslås är alltså att strömmen som rinner ut mot flaket är en mycket intressant öringström, att man gärna ska fiska i och omkring den när det börjar gå mot kvällning samt att den ledade orangea Rapalan hittills är överlägsen som öringdräpare i den strömmen. Dessa lärdomar ska såklart tas med till nästa säsong - koden börjar knäckas och man kan bara fantisera om vilka stordåd som ligger framför oss!
Och sen käkar
man upp den...Det finns en hel del recept här på Pelles Fiske, och även om de flesta utgår från harr så går de flesta såklart att applicera även på öring, men en nyhet i receptkatalogen finns ändå att redovisa.
Bäverns stora öring gravades och avnjöts till stor belåtenhet under årets julbord, men hur man gravar en fisk vet nog redan de flesta. Nyheten består i de öringnuggets som tillagades av några av de fina matöringarna - enkelt, fantastiskt gott och väl värt att prova.
Öringnuggets
Man filear öringen och delar upp filéerna i lämpliga portionsbitar. Bitarna täcks med vetemjöl, kryddas med salt och citronpeppar och steks hastigt i rikligt med smör (man vill få en trevlig yta på sina nuggets samtidigt som fisken fortfarande är saftig). Dessa nuggets kan sedan förtäras som de är med till exempel potatis och en kall rom-sås eller som en del i en taco-liknande anrättning - bara fantasin sätter gränsen, så prova er fram!
Slutord
Öringen är kanske inte den talrikaste och mest lättfångade arten i älven, men absolut en av de roligare att få på kroken. Så, hoppa i båten, tackla spöet med ett ledad orange wobbler, och ge er ut på öringjakt!