Artikel

Fiskevatten

Ljuvliga Lainio!

Text: Per Persson
Foto: Arne Wahlström & Per Persson
Fiskeår: 2012

Ammer-Harran och Änges-Räven har under ganska många år sett till bekvämlighet i första hand när sommarens fiskeresa skall planeras - stuga och minimalt behov av att behöva transportera sig till fots har gått före möjligheten till det fantastiska fiske man kan få sig till livs om man accepterar de besvärligheter det innebär att bo i tält någonstans långt från all civilisation. Så var dock inte fallet när denna sommars fiskeresa började planeras mer än ett halvår tidigare. Ett tips på idealisk tältplats, och historier om det otroliga harrfisket, vid Lainioälven fick våra huvudpersoner att för första gången på, i runda slängar, ett decennium satsa på kvalité i fisket framför komfort i boendet. Så kom det sig att de en julidag stod vid Lainioälvens strand och såg helikoptern försvinna i fjärran. De hade sex dygn av fiske i älven framför sig, och det var med ett förtjust flin på sina läppar de firade ankomsten med resans första hutt.

Före stormen
Lägerplatsen låg helt suveränt - bara meter från älven och ett av älvens biflöden - en perfekt öppen yta som, förutom älven och bäcken, omgärdades av låg fjällbjörk. De hade det första riktigt bra fiskestället i bäckens utlopp och, som det skulle visa sig, mängder av fina strömmar och sel såväl uppströms och nedströms älven som en bit uppströms bäcken.

De var snudd på euforiska de första dagarna - det högg harr överallt, och inga dåliga harrar var det heller! Redan ankomstdagen tog de flera harrar i gravharrstorlek, och rent allmänt var medelvikten imponerande. Det fanns fisk överallt, och det flacka landskapet och den måttliga växtligheten gjorde fisket, och promenaderna mellan strömmarna, lättsamt. Uppe i bäcken var det lite knöligare att alltid hitta ställen att kasta från, men långt från lika besvärligt som de tidvis hade haft det i Rages. Det högg på torrt och vått - flugvalet verkade inte spela så stor roll. Det var med krampande armar efter allt drillande, och med ett lyckligt leende på läpparna, måltiderna intogs i lägret - rejäla panerade harrfiléer med schyssta tillbehör är inte så tokigt.

Det tog inte längre än till andra dagens fiske innan första storharren var tagen. Det var Harran som såg en intressant ström som inleddes med ett par stora stenar alldeles nära land. "Bakom dessa stenar måste det stå nåt stort" tänkte Harran, rev ut ett par meter lina från rullen och la ut ett kort litet kast som skulle få flugorna att passera över precis de hålor han ville fiska av. Ett försiktigt vak på Ismopuppan, ett kontrollerat mothugg och sen var cirkusen igång - harren i Lainioälven är inte bara storvuxen, den är synnerligen stridbar också! Det tog en stund, och ett antal majestätiska hopp höjde pulsen till max, men till slut så låg harren på land. Storharren firades såklart med Lainio-grügg den kvällen.

Stormen
De hade, som framgår av ovan, haft några fantastiska fiskedagar när de vaknade av att det lät som regn mot tältduken. Nu var detta ett normalt ljud då myggen såg till att det alltid lät så, men denna morgon var det mer frekvent och lät verkligen som regn. Och nog regnade det - hela dagen förutom ett kort avbrott på eftermiddagen. Harren verkade dock inte bry sig om det och högg som alltid, både på vått och torrt. Mot kvällningen så började vinden tillta allt mer och de fick söka skydd i tältet. Det blåste mer... och mer... och mer - vinden ylade och rev i tältet - regnet slog hårt mot tältduken - det var storm på fjället!

När de vågade sig ut ur tältet igen, morgonen efter, så hade stormen bedarrat och det var uppehåll - Harran, Räven och lägret som helhet hade klarat stormen bra! Dock syntes det på älven som hade stigit c:a 75 cm det senaste dygnet - Änges-Räven tittade ut över älven, log och tänkte "mm... nu går laxen till".

Efter stormen
Första fiskepasset för dagen var avslutat och de satt och drack kask efter lunchen. Harran var glad ty han hade fått en storharr. Räven var moloken då han, som tillbringat förmiddagen med laxpiskan i sina händer, hade haft ett rejält hugg - klart misstänkt laxhugg. Harran tittade ut över älven, just där bäcken mynnar, och såg plötsligt en stor lax hoppa i den pool som bildas där - han svepte snabbt sin kask, ställde ifrån sig muggen och gick och hämtade kastspöet.

"Det hoppade just en lax här, ska kasta på den" sa Harran. "Ok, ja, gör det" sa Räven och ställde sig upp för att se lite bättre. Räven såg Harran hämta sitt kastspö, aptera den med en Vicke och börja kasta av poolen. Han såg ett plask och hörde i samma veva Harran säga "en harr". "Ja, inte kan man påstå att harren här inte är huggvillig" tänkte Räven och sippade på kasken. En liten stund senare, samma visa - "en harr" sa Harran och vevade in.

Plötsligt såg Räven hur Harran med ens såg betydligt mer alert ut, och han fick snart höra honom, i ett betydligt skarpare tonfall än tidigare, säga "Det här är inte en harr!". "Det var som..." tänkte Räven och gick närmare. "Kanske en storöring" sa Harran. "Nä, lax!" sa Räven som nu fick se Harran följa med fisken i en liten rusning nedströms. "Håll press på den, och var beredd att följa med" ropade Räven, som samtidigt tänkte "hoppas han nu inte tappar den" då han såg framför sig att Harran i och med detta äntligen skulle konvertera till laxfiskare. Harran såg nervös ut. "Backa upp på stranden, försök få in laxen här" sa Räven som hittat ett bra landningsställe. Harran gjorde som Räven sa - han kallas ju inte Räven för intet. Nu gjorde dock inte laxen som Harran och Räven ville - den gick ytterligare nedströms. "Ta den här" sa Räven som hittat ett nytt bra landningsställe, och äntligen följde den numer uttröttade laxen med.

De glädjescener som sedan utspelade sig var i paritet med de man kan få se efter en avgörande straff i en vm-final i fotboll. Inte ens Räven hade riktigt trott på att de skulle få lax på resan, och absolut inte att det var Harran som skulle få den - en verklig bonus. Ammer-Harran hade fått sin första lax och med det transformerats - Lainio-Larran hade fötts och ett fiskeställe hade fått ett namn; "Pelles Pool". Det firades en hel del denna kväll - Larran firade sitt livs första lax, och Räven firade att han nu borde ha goda chanser att få med Larran till något högklassigt norskt laxvatten nästa sommar.

De sista dagarna växlade de mellan harr- och laxfiske. Någon mer lax ville inte hugga, men harren var som vanligt huggvillig. Räven fick en storharr, men den firades inte som de tidigare fångsterna - de hade helt enkelt blivit avtrubbade under veckan. Lainio-Larran och Änges-Räven var nöjda då helikoptern kom och hämtade dom, och dom tackade Lainioälven för en fiskeresa som blir svårt att överträffa!

Fakta
Harren tog som sagt på det mesta (dock fick Bradshaws Fancy överraskande nog inte ett enda hugg då den testades), men några flugor visade sig ändå vara effektivare på trekastet än andra; Ismopuppan (originalet - de kopior vi testade var inte alls lika bra) och Den Enda gav flest, och störst, harrar. En ny bekantskap, Pastorn´s, stod inte de tidigare nämnda flugorna långt efter. Dyson och Klinkhamer visade också goda resultat. Flugfisket varvades med en del spinnfiske och där var såklart Veltic överlägset.

Harrfisket i Lainioälven var nästan för bra. I slutet på veckan var dom ganska blasé, och harrar som i vanliga fall skulle ha bringat glädje och tillfälle till att fira blev, eftersom de var så talrika i älven, något som drillades med en axelryckning. Kanske var sex dygn ett par dygn för mycket.

De fångade och åt harr, öring och lax under resan och kunde, utan kontroverser, enas om följande konklusion:
Rejäla harrfiléer är, om man panerar dom, riktigt gott. Öringfiléer är godare och har inte heller samma behov av panering för att göra en riktigt god anrättning. Laxfiléer är överlägset både harr och öring. Inget slår dock bacon!

Saker som är bra att ha med om man ska till Lainio är:
Ett flugspö i klass 4-5 för harrfisket när det inte blåser och ett i klass 7-8 för dagar med mer vind, en laxpiska eller ett rejälare kastspö att ta till om laxen går till, myggmedel och mygghatt, ett tält anpassat för svåra förhållanden, nödvändiga attiraljer och ingredienser som behövs för att blanda Lainio-grügg.

Artikeln avslutas med ett recept - Larran och Räven rekommenderar verkligen!
Lainio-grügg:
- fyll en halvliters petflaska till 2/3 med Lainioälvvatten
- i med 3-4 vitaminbrustabletter med apelsin- eller citronsmak
- låt brusa klart
- fyll upp med vodka
- drick och njut