Ängesån - fiske i nya vatten
Text: Arne Wahlström
Foto: Arne Wahlström & Per Persson
Fiskeår: 2006
Ammer-harran har flyttat hem. I månadsskiftet juni/juli 2005 lämnade Harran exilen i Ljustorp, utanför Sundsvall och slog sig tillsammans med familjen ned i Hammarstrand. Den geografiskt bevandrade läsaren känner till att Hammarstrand är beläget i Jämtland, och att Ammerån flyter fram endast halvannan mil från orten där den har sitt utlopp i Indalsälven. Räven hade en längre tid närt en förhoppning om att Harrans närhet till Ljustorpsåns havsöringar skulle kunna bidra till att denne på allvar fick upp ögonen för fiske efter havsöring och lax, men nu såg det plötsligt hopplöst ut. I och för sig skall det inte påstås att Räven varit särskilt framgångsrik i sina försök att övertyga Harran om laxfiskets alla förtjänster så på det hela taget kanske flytten inte spelade så stor roll - Harran är helt enkelt inte särskilt intresserad av havsfiskar även om de kan vara stora och goda att äta.
Inte
heller Räven hade legat på latsidan när det gällde fastighetsaffärer. På
försommaren hade han köpt ett litet fritidshus i norrbottniska byn
Ullatti där Ängesån ringlar fram på vägen mot dess utlopp i Kalix älv
vid Överkalix. Planen var att Räven dessutom skulle lägga vantarna på en
liten fiskestuga ett antal mil längre ner efter ån för att på så sätt få
tillgång såväl till åns övre som nedre delar. Redan första veckan på
plats i norrland var även den affären i hamn. Årets fisketripp gick alltså till Ängesån. Räven skulle vara där i minst tre veckor hade han tänkt sig. Harran hade flyttbestyr att stå i och kunde därför endast komma på ett kortare besök. Men Harrans besök blev desto mer framgångsrikt och han lyckades sätta personligt rekord i ån. Men mer om det senare.
Ängesån ligger i ett geografiskt område synnerligen väl lämpat för fiske. Från Ullatti är det möjligt att göra dagsturer till Kaitumälvens nedre delar där det finns lax, öring och harr. Det är dessutom nära till Kalixälvens mest kända och bästa laxpool nedanför vattenfallet i Jokkfall endast tre mil från Överkalix. Men framförallt var det ändå Ängesån som lockade Räven till trakten. Uppe vid Ullatti är ån relativt liten men håller detta till trots fina laxpooler. Några mil nedströms Ullatti förenas Ängesån med Linaälven vid det vackra Linafallet som mäter 16 meter i fallhöjd. Nedströms föreningen är Ängesån mer att betrakta som en liten älv än en å som namnet ger uttryck för. Den är vanligtvis grund och väl lämpad för flugfiske. För Rävens del var det laxfisket som hägrade. Harran däremot hade snappat upp att Ängesån en gång i tiden hade det svenska rekordet på harr och hoppades på att rejäla harrar ännu seglade fram i strömmarna.
Efter att Räven tillbringat en dryg vecka i norrbotten var det dags för Harran att sätta sig i bilen för den långa resan norrut. Harran var lite bekymrad. Räven hade visserligen kommit i kontakt med ett par laxar men inte lyckats få dem på land. Dessutom hade han inte fått harr i någon vidare omfattning, några matharrar som tagit på laxflugan var det enda han hade rapporterat före Harrans avresa. Nåja tänkte Harran förstrött - Rävens harrprestationer kan ju vara ganska måttliga emellanåt. Det är egentligen bara i samband med helikopterresor till ödelandet och vid Träsket som Räven får harr i mer betydande mängder, skrockade han för sig själv i bilen. Harran körde vidare stärkt i sin övertygelse att harrfisket säkert skulle vara bra i Ängesån.
Kvällarna
före Harrans ankomst hade varit spännande. Det plaskade lax på
forsnackarna och även i strömmarna visade de sig emellanåt. Den första
laxkontakten hade Räven haft på forsnacken till Årforsen. Ett par
kvällar därefter hade han ett nytt tillslag, den här gången i den
välkända Sistkostforsen. Det var lite retligt att ingen fisk hamnat på
land men det skulle förhoppningsvis ske de närmaste dygnen med Harran på
plats. Nu skulle de sammanstråla vid stugan i Ullatti så också Räven
hade några mil att tillryggalägga från den lilla fiskestugan till
baslägret i Ullatti. Den första kvällen stod harrfiske i Ängesåns övre
delar på menyn. Därefter skulle det bli fiske vid den nedre stugan i
Yttersel. Harran skulle säkert fortsätta med harrfisket, men Räven
planerade att återgå till laxpiskan. Den första kvällens harrfiske blev ett fiasko. Småharr fick de förstås men inte en enda matharr lyckades de få med sig. Harran tyckte att vattnet var svårläst och saknade rejäla strömkanter. Några laxplask fick bli kvällens behållning vad fisket anbelangade. Väl hemma i stugan fanns emellertid välbehag i flytande form i kylen och redan efter ett par virrepinnar och några öl såg de fram emot morgondagens fiske längre ner i ån.
Harran sätter pers!
Den andra kvällen skulle ägnas åt fiske i Yttersel, på promenadavstånd från den nedre av Rävens stugor. Det var en fin och varm sommarkväll med sol, värme och en jäkla massa mygg. Redan när de kom ned till vattnet kunde de se att laxarna med jämna mellanrum visade sig i ytan. För Räven var detta en signal om att harrspöet skulle förbli otacklat, medan Harran funderade mer på om laxarna helt skulle förstöra harrfisket.
Efter
en stund hade Räven lyckats kroka en mindre lax som efter en stunds
drillning säkert greppades av Harran. Uppenbarligen var Harran inte helt
oberörd av det inträffade och han började snabbt med att plocka i
ordning den tyngre utrustningen. Innan fisket återupptogs skulle fisken
givetvis firas med sedvanlig whiskyhutt och en god öl. Under firandet
satt de vid forsnacken och betraktade den långsamma och spegelblanka
strömmen. En stor lax visade sig några gånger inom kastavstånd och
Harran blev allt mer sugen på att kroka den stora fisken. Glada i hatten
återupptog de fulla av tillförsikt och annat fisket efter laxarna. Harran hade parkerat på forsnacken medan Räven åter letat sig till den pool där han tidigare fått laxen. Harran smög ut i kastläge och började metodiskt fiska sig allt närmare laxens ståndplats. Kast följde på kast och plötsligt stramade det till i Harrans lina. Pulsen skenade och han gav till ett rop!
Räven såg ingen anledning att tro att den första laxen var ensam i sin pool. Strömmen såg inbjudande ut i det alltjämt sjunkande vattnet och kunde man få en så kunde man få två, tänkte han. Poolens inlopp tycktes hålla en ståndplats för harr och Räven lät sig för ett ögonblick luras till att något var på gång igen när en mindre matharr högg tag i tubflugan. När han lossade flugan hörde han Harran ropa "KOM HIT!!" från forsnacken 100 meter längre upp. Han förstod av ropet att nu var det allvar…
Räven släppte harren och vevade snabbt in löslinan. Han vadade in till land och inledde en med Rävens mått snabb språngmars uppström. Märkligt nog såg Harran inte ut att drilla någon lax och Räven befarade att den hade slitit sig. "Du behöver inte komma" hörde han Harran muttra från strandbrynet. "Jaså den gick" replikerade Räven och fick därefter höra berättelsen om Harrans lax.
Direkt efter krokningen förvånades Harran över att laxen uppträdde så lojt, och när han ökade pressen följde den villigt med. Ganska snart insåg han att det inte var någon lax, men den betedde sig märkligt också för att vara en harr. När fisken närmade sig land gick den bittra sanningen upp för honom. Längst ut på tafsen satt en vitfisk - en braxen på runt kilot - den första och största braxen han någonsin fått. Han hade åkt 80 mil enkel resa för att sätta pers på braxen. Den här gången handlade det inte om att fira när Harran tog tre djupa klunkar ur whiskyflaskan. Den sista dagen för deras gemensamma fiske ägnades åt laxfiske på det sätt det oftast bedrivs. Otaliga kast utan någon känning alls. Men varje kast innebär en möjlighet till en av de mest spännande upplevelser man kan vara med om som flugfiskare i våra svenska vatten. För Räven är det tillräckligt och Harran förefaller inte främmande för en ny dust med Ängesåns braxnar redan till sommaren!